Detalj ur video © Paula Urbano, Konst		Sterila rummet © Manolito Quiros, Keramik och glas

Även om våren för tillfället tycks ha kommit av sig, så är det nu dags för konst- och konsthögskolornas avslutande vårutställningar. Konstfack är först ut och visar 95 nybakade magistrar i Konstfacks lokaler samt i det intilliggande höglagret.
       Nu, efter ett par år känns det att skolan gjort sig hemmastadd i lokalerna, vilket också påverkar utställningen positivt. Det finns gott om plats att breda ut sig, även om de riktigt spektakulära inslagen uteblivit i år. Som vanligt ser man att eleverna från de olika facken friskt lånar av varandra och inte nöjer sig med att verka under sin begränsade rubrik. Jag kan inte låta bli att önska att detta skulle utnyttjas än mer konsekvent från skolans sida. Men kan snabbt rada upp skäl till varför det inte görs. En viktig aspekt i det här sammanhanget är att det är elevernas individuella arbeten som ska slutredovisas.

© Tina Nykvist, Konst		© Jakob Ojanen, Konst

Avdelningen Konst har generöst fått plats längst in i utställningen, i det intilliggande höglagret med sin imponerande yta och takhöjd. Redovisningarna bjuder inte på några större överraskningar mot tidigare år. Här och var märks ett intresse att utforska ett visuellt gestaltande. Tina Nykvist figursågar bakgrunder till detaljer och personer ur hennes video. Blomkrukan, grinden och mannen mitt i steget projiceras och står spöklikt vaggande i rummet. Camilla Figenschou smeker fram mans- och kvinnokön ur vax och lera och låter dem lekfullt förenas. Processen fotograferas när fingrarna formar skötet som lyser av lust. Jacob Ojanen utnyttjar mötet mellan fotografi och måleri, där de avskalade rummen målats utifrån fotografier av desamma som först printats ut som grund på duken.

© Tobias Törnqvist, Konst		© Camilla Figenschou, Konst

Annars är det de konceptorienterade uttrycken som dominerar, ofta redovisade med sparsamma och kommunikationsmässigt rätt exkluderande medel. Man bjuder inte in betraktaren i onödan. Istället kretsar intresset kring utövarens symbios med eller förhållande till sin idé. Vi får krypa in i båsen och ta del av roadmovies eller frågeställningar, privata på gränsen till opersonliga, eller betrakta hyllmetern med de stängda dagböckernas ryggar. Kanske bidrar ytorna och de tämligen mörka lokalerna till känslan av att gå omkring bland slutna, självtillräckliga världar. Men flera av bidragen är värda att begrunda närmare, vilket samlingar av den här omfattningen tyvärr knappast medger. Man önskar allt oftare att ”You tube” fanns för konst, särskilt i samband med examensutställningar.
      Konstfacks kandidater visar upp sig först den 28 maj på Enskilda galleriet, vid Fridhemsplan.

Stockholm 2008-05-21 © Susanna Slöör

Konstfackskolan, Stockholm | Omkonsts startsida