© Mikelis Lapsa		© Jon holm

Det är glädjande att se att stora delar av huset på Fredsgatan används av Konsthögskolans elever. ”Treåringarna” tar med självförtroende och vällust sig an ateljéerna på plan 4, som sedan ett läsår tillbaka återigen fungerar som elevateljéer. Den nervösa lätt tillbakadragna stämningen hos fjolårets femmor är som bortblåst. Årets avgångselever har dessutom lite draghjälp av att så pass många av dem visar måleri, vilket passar salarna på plan 2 extra bra.

© Maria Svensson		© Maria Bajt

Men det visas också en hel del video, skulptur och installationer och i flera fall utnyttjar man platsen kreativt och presenterar även visuellt intressanta lösningar. Christina Tivemark (5) har byggt om det lilla rummet innanför mittsalen till en sjöbod, med tillhörande digital skärgårdsutsikt utanför bodens fönster. ”Igenkännandet” är överrumplande och utlöser en längtan som man knappt kan värja sig för. Interiören är perfekt och vore det inte för att dofterna, luftfuktigheten och ljuden saknas så skulle illusionen lösa upp sig själv. Men komplikationen finns kvar och sökandet efter en fristad fortsätter.
      Cecilia Nygrens (3) frammatade texter som man endast kan ta del av genom att sticka upp huvudet in i ett hål i ett förrådstak, använder fullt ut platsens betingelser med enkla medel. Jag blir själv till en del av ordflödet som spinns i tänkarens slitna ämbar av tankar.

© Christina Tivemark		© Lina Bjerneld

Inte helt överraskande kan man se tredimensionella utskrifter i plast, en teknisk utrustning som eleverna haft tillgång till och som introducerats bland annat via Mejan Labs. Martin Sundvall (5) visar utskrifter av vattenytor och skärgårdsseglare, men inte utan att ha lagt till en poetisk infallsvinkel.
      Något som känns påtagligt både här och på Konstfacksutställningen tidigare under maj är hur vissa av eleverna mer närmar sig en kuraterande/museal verksamhet än ett konstnärskap. Undersökningar av olika karaktär och historiska utflykter presenteras mer ur ett dokumenterande, ett sammanställande, snarare än ur ett gestaltande perspektiv. Vi leds in i en berättelse/händelse snarare än i ett verk. Där finns ett meta- eller helikopterperspektiv, påverkat av konceptuella övningsuppgifter. Man bör nog fundera över det vanskliga i att låta konstnärskapet endast ägnas åt illustrerad nutids- eller idéhistoria.

© Martin Sundvall		© Maria Jönson

Andelen målare och tecknare bland femmorna är betydligt högre än i fjol men detta kanske är ett undantagsår om man jämför med treorna. Maria Bajt (5) har med sitt verk ”Grotto”, tagit hela kortväggen i anspråk i östra salen på plan två, med väggmåleri och seriemagasinsliknande teckningar. Maria Svensson visar exempel på fortsatt kreativa sätt att ta sig an ett lyriskt/konstruktivt måleri. Intresset för den fotografiska förlagan finns som vanligt med i mer eller mindre förädlad form. Maria Jönson använder den som botten i sina nästintill abstrakta och färgrika triptyker.
       Jon Holm gräver i det tidiga 1900-talets fotografiska lumpbod, i spåren av dess mer överspända ideal. Naket spända kvinnokroppar, gymnaster och Bauhausmästaren Marianne Brandts platonistiskt inspirerade silverservis är några förlagor. Lina Bjernelds collage av bildvärldar är även representativ för ett spirande intresse att uttrycka något annorlunda i nästa bild, i motsats till seriens förnyelse genom smärre förskjutningar. Bland treorna lägger jag särskilt namnen Mikelis Lapsa och Kristina Bength på minnet.

Stockholm 2008-06-02 © Susanna Slöör

Konsthögskolan, Stockholm | Omkonsts startsida