”Och det man målar är ju inte det man sett, men kan inte heller målas utan att man har sett.” (Angelica Kristenson Aurelius)

Tänk på alla tysta erfarenheter vi bär med oss, redo att tas fram som filter för nya möten. Konsten att tolka den andres ansiktsspel, rentav utseendet, är allas och envars. Vardagsvant kryssar vi oss fram till dem vi tror är rätt för oss, utan närmare reflektion. Dessa val bygger på det i andra sammanhang absurda sambandet att det skulle gå att utläsa exempelvis moraliska egenskaper eller abstrakta kvaliteter som känslor ur ett ansiktsuttryck – ur registrerbara kvantiteter av ljus. Men både nyttan över tiden och vardagspoesin talar för att det går att utvinna sanningar om den andre genom att just se och betrakta denne. Den magi som målaren ställs inför är att bland den enorma mängden av förnimbara subtiliteter välja och framhäva rätt kombination som löser ut ett gensvar, från den som i stunden låter sig övertygas.
      När nu Angelica Kristenson Aurelius återkommer med sina portträtt - spelplatser för känslans upptäckter  –  är det glädjande att märka att den uppåtgående spiralen i konstnärskapet håller i sig - hur man nu kan mäta den. Men slutsatsen dras utifrån en värdering liknande tolkningen av en annan människas utseende. Värdering och tolkning kan inte skiljas åt.

Det verkar som om det idag finns ett spirande intresse i konsten för avbildningen eller mer korrekt tolkningen av människan och hennes ansikte. I mötet med Kristenson Aurelius måleri väcks hågkomster från de senaste årens utställningar med barockmålaren Diego Velázquez (London) och Lucian Freud (Louisiana). Centralt i utställningen hänger dels ”Två pojkar” studier av sönerna, som kärleksfullt och innovativt lånat uppställningen från Velázques tre musikanter. Men här är det de två pojkarna som dynamiskt spelas ut åt oss, som löften om en förbindelse mellan en inre och yttre värld. Verket med den högst prosaiska titeln ”Modellmålning”, utgör en märklig korsförbindelse mellan Freuds och Velázquez känsligt uttolkande ögon. I detta förenas sensualismen hos ”Rokeby Venus” med själens köttsliga närvaro hos Freud. Angelica Kristenson Aurelius är anspråksfull med rätta, då hon i kvinnoblicken övertygande förmedlar erfarenheter som kollegerna av naturliga skäl inte fullt ut kan dela: känslan av att bo i kvinnans kropp och hennes stolta själ, lite trött av livets erfarenheter.

Stockholm 2008-04-30 © Susanna Slöör

"Två pojkar" olja, 2008 © Angelica Kristenson Aurelius

"Själens landskapr" olja, 2008 © Angelica Kristenson Aurelius

"Modellmålning" olja, 2008 © Angelica Kristenson Aurelius