Efter en handfull utställningar i gallerikomplexet på Hudiksvallsgatan känns det som om Aerea börjar hitta sin profil. Kanske hjälps man av att ha börjat från noll i den här konstellationen, till skillnad från de andra nyinflyttade gallerigrannarna med en historia att leva upp till.
Den aktuella utställningen med Daniel Lergon exponerar intresset för det visuella och materiella som inte väjer för effekten och skinande ytan. Det sistnämnda behöver inte av ren slentrian tolkas som något negativt. I Lergons fall handlar det om ett experiment med reflekterat ljus. Med hjälp av akrylfärg och underlag som silke och sammet skapas rumsligheter av ljus. Målningarna är skräddarsydda för gallerirummen och uppspända på plats.
I det första rummet har de mattsvarta ytorna försetts med visuella sprickor i en kraftfullt grön fluorescerande färg. Därav troligen utställningstiteln ”Cold fire”. Likt den heta chilifrukten som artificiellt brinner i våra gommar, glöder dessa färgkylans eruptioner i våra ögon.
Nästa rum är klätt med ilsket gula målningar omgärdande fönsterväggen med dess vita neddragna rullgardiner. Gulheten hänger bokstavligen i luften som ett stickande moln. Om det nu handlar om att färgen reflekteras kraftfullt eller att den framkallar ljus av våglängder som annars tillhör det ultravioletta spektrat, må vara osagt. Den omedelbara nästan fysiskt påtagliga upplevelsen som verken framkallar gör sig naturligtvis alldeles strålande i stora sammanhang, likt Olafur Eliassons verk. Effekten är omedelbar och upplevelsen närmar sig fyrverkeriets suggestion.
Stockholm 2008-03-19 © Susanna Slöör |
|
Utan titel, 2008, akryl/textil, 300 x 500 cm © Daniel Lergon
Utställningsvy, bilderna mäter 250 x 200 cm vardera, 2008
© Daniel Lergon
Utan titel, 2008, akryl/textil, 300 x 500 cm © Daniel Lergon
|
