Det är välgörande att se nya generationer målare som tar för sig av traditionen utan påklistrad ironi i förvissningen om att samtiden är till för dem.
      Marjolaine Lombard debuterar med ett lyriskt finstämt måleri på glas och pannå som stundtals är påfallande moget. Uppgiften hon tagit på sig är knappast enkel, tekniken kräver en utvecklad känsla för valörspel och blick för de bärande subtiliteterna i periferin. Man riskerar tämligen lätt att stupa i förtjusningen över sina egna penselstreck och förfalla till innehållslös gestik. Vanligen bottnar problemet i bristen på erfarenhet. Det tar helt enkelt tid att utveckla känslan för när något är färdigt att lämna eller kräver ytterligare koncentrerad uppmärksamhet i jakten på det perfekta avslutet. Man börjar glädjande ana hur intresset för denna måleriets ekonomi är på tillväxt igen bland yngre konstnärer och Marjolaine Lombard verkar tillhöra den skaran.

Motiven i Lombards fall är kopplade till vardagen, kanske är det interiörer från ateljén, hemmet eller närmiljön som fungerar som igångsättare. På glas och pannåer växer det successivt fram avlagringar av uppfattad tid. Här röjs den magi som endast en ordinär onsdag kan innehålla om man är tillräckligt lyhörd.
      I Lombards tappning förs dagen in i en sagogrön beslöjad värld, kanske utlöst av en motljuseffekt där det skumma hörnet möter ljuset utanför fönstret. I glasmålningarna pågår processen på både fram- och baksidor och sakta går rummen mot en högre grad av upplösning eller mer detaljrik koncentration. En märklig molnaktig puff har brett ut sig på ett golv och är svällande övertydlig och obegriplig i samma andetag. Förhoppningsvis orkar Lombard fortsätta sin mödosamma vandring som kräver att man inte låter sig snärjas av lättköpta segrar, utan ständigt är på helspänn.

Stockholm 2008-03-30 © Susanna Slöör

"Onsdag" olja på pannå © Marjolaine Lombard

Utan titel, olja på glas © Marjolaine Lombard