Det första mötet mellan dessa fyra svenska och lika många kinesiska målare ägde rum i Peking tidigare under hösten, på NAMOC (National Art Museum of China). Nu har utställningen ”Mälden mellan stenarna – ett möte mellan svenskt och kinesiskt samtidsmåleri” flyttat till Östasiatiska museet i Stockholm. Här ges en möjlighet till jämförelser av utgångspunkter och traditioner.

"Albumblad", 2009, blandteknik © Shang Yang		"Örn, nr 25, 2005. Olja på duk. © Zhang Fangbai

Det är påfallande hur stor betydelse man tillmäter skillnader och likheter mellan olika kulturer, klasser och kön. Dessa distinktioner och brett svepande definitioner är trots allt ganska trubbiga och märkligt generaliserande verktyg. Som människa och konstnär är det egentligen uppenbart hur många andra egenskaper, diffusare och svårare att etikettera, som är oändligt mycket mer avgörande för exempelvis ett konstnärligt uttryck.
      En sådan egenskap är exempelvis inställningen till tid. Hur lång tid är man beredd att ägna något sin uppmärksamhet. Här finns hela skalan från entusiastisk rastlöshet till utsökt förmåga att vänta. Det går att analysera utifrån en mängd andra kvalitativa motsättningar. I samband med den här utställningen är jag nog ändå beredd att sätta det poetiskt inriktade lyssnandet och inväntandet som den viktigaste gemensamma nämnaren. Andra faktorer som kön, åldrar och nationalitet blir i sammanhanget intressanta bisaker.  De kanske mer bekräftar ens förväntningar än belyser något oväntat. 

"Samla sinnet II", 2008, Krita på duk © Jin Jiang	"Utblickar", 1999/2000,. Olja på pannå © Maria Hall

Mälden är den säd som mals mellan mjölnarens stenar. Titeln ”Mälden mellan stenarna” är synnerligen väl vald som metafor för konstnärernas omsorgsfulla, djupt reflekterande inställning till sin process och sitt resultat. Jin Jiang, som namnet till trots räknas till de svenska målarna, blåser med krita och lösningsmedel sakta fram eteriska formationer på den vita duken. En rökring, en hastigt uppblossande tanke eller känslomässigt stigma fryses som evighetens essens i flux.
      Maria Halls långsamt avskalade utvikningar lyfter fram de små nyansernas kraftfulla avvikelser. Lyssnar man tillräckligt koncentrerat så sjunger tillvaron alltmer innehållsrikt. Shang Yang bryter effektivt ned de slentrianmässigt uppställda barriärerna som skiljer oss från dem. De bildmässiga experimenten, med inslag av collage, skulle kunna tillskrivas såväl samtid som dåtid, någon ung nyfiken eller sparsmakat erfaren. Här fäster inte etiketterna.

"Fading", 2007, Olja på akrylglas. © Håkan Rehnberg		Utan titel, 2008. Olja på duk. © John Sundkvist

Skulle man ändå försöka sig på att generalisera så kan man hos Tan Ping och Zhang Fangbai se ett intresse som för tankarna till den informella konst som växte fram, inte minst i Sverige, på 1950- och 60-talet. Xu Jiang visar studier av solrosor som lämnat den organiska världen och omvandlats till rörelse och energi. Håkan Rehnberg och John Sundkvist förmedlar ett intresse för den formande gesten och mötet, men resultaten och angreppssätten skiljer. Gemensam är viljan att tolka och omtolka mälden i tillvaron, metodiskt och lyhört.

Stockholm 2008-11-26 © Susanna Slöör

Östasiatiska Museet | Omkonsts startsida