"Fucked Couple" © Tony Matelli

Amerikanen Tony Matelli (f. 1971) är tillbaka i Sverige med sina egensinniga verk, rotade i en super- eller hyperrealistisk tradition. Jämför exempelvis med landsmännen Duane Hanson och Chuck Close i skiftet 1960- och 1970-tal. Matelli brukar tillskrivas ett civilisationskritiskt ”underdog”-perspektiv. Men verken här är tillräckligt visuellt mångfacetterade för att inte tillfredställande låta sig inringas av någon enkel beskrivning. Utställningen pågår under en dryg månad på Uppsala Konstmuseum.

Med en skärpa som förbluffar skapas kroppar, ting och växter som retsamt leker med föreställningen om vad som är verkligt. Kvinnofiguren i serien ”Sleepwalker” ligger kanske allra närmast. Sömngångerskan är på ensam vandring i en av museets salar och endast den alltför jämna raden av ögonfransar avslöjar den nästan perfekta suggestionen. Kroppens kärna är i själva verket av brons med skikt av silikon som omslutande hud. Hantverket är givetvis imponerande, på ett sätt som i alla tider väckt människans förtjusning inför den övertygande lögnen.

"Sleepwalker (female)" metall och silikon, naturlig mänsklig storlek © Tony Matelli

Rent tekniskt verkar Matelli dra nytta av hur man arbetar med specialeffekter och masker inom filmindustrin. Jag rycks med av den stolthet, glädje och nyfikenhet inför sitt arbete som Matelli inte vill eller lyckas maskera i de färdiga verken. Han talar till mig nästan ur barnets position, sökande bekräftelse och uppmärksamhet. Möjligen bidrar förhållningssättet till den etablerade ”underdog”-stämpeln. Hur som helst står positionen i välgörande konstrast till tekniken, vars inneboende budskap kan uppfattas som den överseendes klapp på huvudet.

Dubbelheten i uttryck och budskap beror inte bara på motsättningen mellan konstnärens position i förhållande till betraktaren och vald teknik. Om man undantar ”Sleepwalker” sätts verkligheten även ur spel med hjälp verkens visuellt orimliga berättelser. Fabeln är verksam i ”Ancient Echo”, där schimpansen likt en överförfriskad tonåring eller vanemissbrukare står och spyr mot en vägg, iklädd en t-shirt märkt American Express. Dollarsedlarna som i ”Fuck it, free your self” har lånat formen till oljelampan är ett annat exempel, där verklighetens sedelpapper omvandlats till en evighetsförtärd ikon av brons. (Verket var även med på senaste utställningen hos Andréhn-Schiptjenko för två år sedan.) Jag skulle för egen del kunna tänka mig att ha en av Matellis trösterikt trotsande maskrosor växande mellan golv och vägg hemma, istället för den blängande dammråttan.

"Abandon" © Tony Matelli		"Ancient Echo" © Tony Matelli

Humorn är farlig och avväpnande när den är subversivt verksam i konsten. Tony Matellis användning av den är i den här utställningen mer underhållande än undergrävande till sin karaktär. I verket ”Fucked up” är det ”splatter”-genren och den skämtsamma överdriften inom serieteckning och film som omsatts till konst. Ett par i underkläderna flyr hand i hand ur spillrorna efter den svarta flygeln som fallit ned i huvudet på dem. Osynliga händer attackerar dem med spade, svärd, knivar och baseballträ. Matellis vurm för den övertygande detaljen firar triumfer i alla sina rumsliga och tidsliga orimligheter. Jag stänger öronen inför konstnärens beskrivning av hur detta roande kaos av skräck, skulle symbolisera kärleken som trotsar alla prövningar. Verket är visuellt komplexare än så.

Stockholm 2008-11-04 © Susanna Slöör

Uppsala Konstmuseum | Omkonsts startsida