”Anta att du måste åka någonstans och göra någonting som är väldigt farligt.” Så börjar Bjørn Melhus 28 minuter långa film ”Auto Center Drive” (2003). Ett flygplan tar ut kursen i västlig riktning. Det ackompanjeras av drivande musik som hämtad från en klassisk James Bond-rulle. Eller är vinjetten ett lån från en faktisk spelfilm? Mycket i Bjørn Melhus produktion är det, mer än så: han grundar sitt konstnärskap på TV-klichéer, Hollywoodfilmer och pratshower. I nästa scen befinner vi oss i en förort på USAs västkust med skrytigt självcentrerade skyltar såsom ”Paradise” och ”First in Pride”. Hjälten, en hjälplös James Dean-imitation, är på drift. Han möter den onde bilmekanikern El Viz, Janis Joplin som väser för ett marsvin och en smurf med Marilyn Monroes trallande stämma. Bjørn Melhus spelar dem alla men rösterna är dubbade. Vår hjälte promenerar ut i vildmarken, träffar Jim Morrison (Bjørn Melhus förstås) och ställer den fråga han konfronterar alla på sin väg med: ”Will you help me? Will you? Will you really help me?” Jim svarar kryptiskt och andligt, den andre tjatar på och lackar ur. Oklart om ett mord begås men hjälten kliver in i en bil med säkerhetsagenter, plötsligt är de puts väck. Bilen går av sig själv, spikrakt i ökendammet.

Bjørn Melhus växte upp i ett TV-centrerat och USA-fascinerat Tyskland, han kunde lika gärna ha varit barn i Sverige under samma 60-tal. I en rad videoverk drar han fram stereotyper som han gestaltar och karaktärerna upprepar innehållslösa fraser. De tjatar skallen av varandra och åskådaren, men får aldrig något vettigt svar eller sagt. Kommunikation omöjliggjord av regression i ett tillstånd av limbo. En del av Bjørn Melhus verk blir tröstlöst tradiga men ofta lyckas han hålla liv i det repetitiva tack vare fantasifull ljudbehandling, osviklig känsla för kitsch och vass ironi. ”Auto Center Drive” är kanske hans mest narrativa och fetischistiska film. Med kärlek och vämjelse fångar han den amerikanska drömmen i en bisarr liten ask. Ett sörjigt stråk av dekadens och dödsromantik går igenom öknen. I persongalleriet som träder fram dog all unga och har glorifierats till evigt liv. Oavsett en dyster vinkling blir det en del humor när högt, lågt, andligt och plebejiskt störtar samman och legeras av en all inclusive-masskultur. Bjørn Melhus är skicklig och hans råmaterial, den amerikanska myten och tv-underhållningen, har erövrat världen. Samtidigt är utgångspunkten ett hål, tömt på mening, sanning och sammanhang. ”Auto Center Drive” återger känslan. Det är ingen brist men inte heller någon frälsning. Vi har den konst vi förtjänar.

Stockholm 2008-11-02 © Magdalena Dziurlikowska

”U-Man" ur videon Auto Center Drive © Bjørn Melhus

”Jimmy" ur videon Auto Center Drive © Bjørn Melhus

Still ur videon Auto Center Drive © Bjørn Melhus