Giorgio Morandi i ateljén. Foto: © Leo Lionni

Har man inte planerat att åka till New York i höst, så återkommer möjligheten att se denna extraordinära utställning med den italienske målaren Giorgio Morandi (1890-1964) i Bologna mellan den 22 januari och 12 april nästa år. Vi är säkert många som älskar Morandis måleri genom reproduktioner tillsammans med minnet av något enstaka verk. Det kan sägas med en gång, det man instinktivt redan visste, dessa små mästerverk kan svårligen reproduceras. På Metropolitan i New York har man med fingertoppskänsla bemödat sig om att skapa en hängning och subtil ljussättning som överträffar mina förväntningar med råge. Sammanlagt ingår 110 verk i den magnifika utställningen.

Natura morta, 1956, Olja på duk, 30 x 45 cm, Bologna, Museo Morandi © Giorgio Morandi by SIAE 2008

Historien om den tillbakadragne målaren som knappt lämnade Bologna under sin livstid, en pendang till filosofen Kant i Königsberg, är tillräcklig för att attrahera lystna kultsökare. Ensam i sin ateljé, ett litet rum i hemmet som han delade med sina tre systrar, utvecklade han utifrån små variationer ett måleri med få motsvarigheter i sin konsekventa ambition att fånga tillvarons mer subtila dimensioner. Problemformuleringen och begränsningarna som han ålade sig för på sätt och vis tanken till en yngre kollega som Mark Rothko (aktuell i höst med utställningar på Tate i London). Men det vore omöjligt att inte se Morandi som en synnerligen väl förankrad representant för en månghundraårig, europeisk och i synnerhet italiensk tradition. Det finns få uttalanden signerade Morandi, men så här beskriver han själv sitt förhållande till historien:

Natura morta, 1964, olja på duk, 25.5. x 30.5 cm Bologna, Museo Morandi © Giorgio Morandi by SIAE 2008		Natura morta, 1962, Akvarell på papper 16 x 21 cm Bologna, Museo Morandi © Giorgio Morandi by SIAE 2008

Jag skulle vilja påstå att man måste ta hänsyn till den här inställningen och till Morandis måleri i sig om man vill förstå intentionerna hos en lång rad svenska målare, även bland dagens verksamma. Han ingår i den ”mentala myllan” som många målare planterats i på svenska konstskolor oavsett om namnet nämnts öppet eller inte. I den jordmånen ingår även omhuldade franska mästare som Corot och Chardin. Alla tre intresserar sig för måleriets ljus-och färgmässiga mellanregister, skalor som jag tror särskilt attraherar svenska ögon.

Natura morta, 1954, Olja på duk, 26 x 70 cm Mart, Museo d’Arte Moderna e Contemporanea di Trento e Rovereto, Collezione Augusto e Francesca Giovanardi. Archivio fotografico Mart © Giorgio Morandi by SIAE 2008

Man bör även ta Morandi på orden när han talar om att inget är mer abstrakt än verkligheten eller tingen själva. Han spelar upp färger och former likt en musiker som sakta pressar ut nya variationer ur ett grundläggande tema eller en komposition. Synsättet är naturligtvis främmande för dem som desperat önskar utvinna påståenden om tillvaron och dess innevånare i tiden och ilsket förkastar färg- och formproblematik. Men jag litar till att konsten i slutändan alltid är tillräckligt stor för att rymma allas olika preferenser, såväl för ”percept” som för ”concept”, och att den därför tolererar och även uppmuntrar parallella historier.   

Natura morta, 1963, Akvarell på papper 21 x 16 cm Bologna, Museo Morandi © Giorgio Morandi by SIAE 2008		Natura morta, 1961, Olja på duk 25 x 30 cm Bologna, Museo Morandi © Giorgio Morandi by SIAE 2008

Väljer man att besöka Morandi-utställningen i New York så rekommenderas även ett besök på museets relativt nyinredda takterrass med utsikt över Central Park och Manhattans skyline. Här blir tillvarons abstrakta kvaliteter särskilt levande, då staden utbredd i ett intensivt höstljus svarar kongenialt på kopparnas och kannornas tilltal i Morandis målningar. Allt existerar och upphör att existera i en extrem samtidighet.

New York 2008-10-14 © Susanna Slöör

The Metropolitan Museum of Art, New York | Omkonsts startsida