Inom bekvämt gångavstånd presenteras två konstnärer med delvis likartade färglyriska ambitioner. Jonas Jamtås (Galleri Cupido) och Acke Nordström (Galleri Överkikaren) arbetar båda med naturen som huvudsaklig inspirationskälla, men trots det är det ändå mer som skiljer än som förenar.

Jonas Jamtås har ett kärvt anslag som varieras med mjuka valörfördrivningar; palettkniven skrapar fram sträva texturer vilka mildras av sfumatons mjukhet. Horisiontlinjen är det ständigt återkommande bildelementet som stramar upp och fördelar. I några fall intill minimalistisk förenkling, i andra endast som en lätt antydan att det är landskap det handlar om. Det nordiskt arketypiska är ständigt närvarande: stillheten, tystnaden, storslagenheten. Och det är omöjligt att värja sig för känslan av litenhet inför de blåtonade bergsmassiven. För Jamtås tycks naturen vara en plats där mänskligheten är en viktig parentes men knappast jämförbar med det stora undret.

Hos Acke Nordström finns människans boningar närvarande som en betydelsefull förmedlare mellan natur och kultur. Och landskapen har heller inte den självklara huvudrollen. De presenteras mer som scenarier för en finstämd hyllning till naturens ingående delar. Även penselskriften med dess rastlösa svepande och rytmiska markerande blir till en kongenial del av det organiska. Jag associerar till Tor Bjurström och hans kraftfulla betoningar av formens begränsningar. Acke Nordström använder en likartad metod, men oftast i en mildrad variant som tillåter björkarnas stammar att "röra sig" i vinden, och husfasaderna att klinga silvrigt av återkastat ljus.

Stockholm 2008-11-12 © Leif Mattsson

"Lauta XLIV", 90 x 120 cm © Jonas Jamtås

"Industri" olja på duk © Acke Nordström