Det är ofta extra intressant att som kritiker möta presentationer av konstnärspar, men samtidigt gäller det att visa respekt för de två parterna och inte söka den alltför enkla bekräftelsen i divergenser eller eventuell inbördes hämmande påverkan.

I mötet mellan teknokrati och formfulländning kan motsatserna i lyckliga fall befrukta varandra. Christian Partos arbetar med objekt och datorstyrda processer. I detta fall med glödlampor som med varierande ljusstyrka hissas och firas i oändlighetsslingor upp och ned längs ena väggen.
      I ett gemensamt verk får en annan ljuspulserande glödlampa upprepat komma på visit i Helén Partos mumintroll-liknande figur (utan huvud). Verket titel är "Lucia", ett lämpligt val för årstiden som naturligtvis skulle kunna tolkas som en ljusorgel till helgonets ära. Men jag läser snarare in både humoristiska och självklara erotiska undertoner.
     Verket "Transfer", av Helén Partos, ser jag som ett av de mer komplexa på utställningen. På ett femtiotalistiskt bordsfundament tronar en vit "pipform", och i dess centrum finns ett innerrör vilket möjligen kan leda associationerna till keramiska vattenrenare. På golvet faller en förklarande skugga som påvisar att innerröret leder rakt genom själva bordet, vilket för över tankarna till rent kroppsliga funktioner. Ett skenbart minimalistiskt "designobjekt" formar sig således till ett möte mellan ett verk av Brancusi och ett sanitetskärl.

Utställningen har klara humoristiska inslag, vilket jag tror är en nödvändighet när datortekniken tenderar att genom sin "lynnighet" störa helheten. Jag ser också humorn rent allmänt som en livsviktig subversivt verkande kraft, något som exempelvis PO Ultvedt – en av föregångarna inom svensk rörlig konst – uppenbarligen visste att utnyttja.
      Både Helén och Christian Partos använder också humorn som en självklar del i sina presentationer, dels som stilgrepp men framför allt som konstnärlig krydda i de gemensamma konstprojekten.

Stockholm 2008-11-20 © Leif Mattsson

"Lucias", aluminium och elmekanik
© Helén & Christian Partos

"Transfer", gips © Helén Partos
I bakgrunden "Ljuslod", elmekanik © Christian Partos