Vissa dagar hellre än andra vill jag ändra namnet på ”Omkonst” till endast ”Om”, eller till Åmkånst för att travestera produktmakaren Elis Eriksson. När man läser i tidningen att Damien Hirst under konstens baner lyckats lura av etablissemanget nära en miljard kronor redan första auktionsdagen på Sotheby's så undrar man vad begreppet konst är bra för. För att göda spektakel och hylla dumheten? Operationen hade knappast lyckats utan den där olycksaliga etiketten.
     Det institutionellt drivna konstlivet som symbiotiskt när sig på detta begrepps intellektuella kollaps och nyfiket väntar på vem som blir sittande med ”Svarte petter” eller blir sist in i pyramidspelet, skulle man verkligen vilja slippa tillhöra. Kan vi döpa om den verksamheten till ”Artytainment”? Jag vill trots allt behålla begreppet och koppla loss konsten från det spekulativa spektaklet.

En tröst i sammanhanget är att söka sig till dem som faktiskt tror på konstverken och att konsten kan fyllas med oberoende och intressanta bilder att reflektera över. Ett sådant synnerligen anspråkslöst ”hjälteskap” kan man ta del av på Thielska Galleriet, som visar en utställning med Stig Pettersson (f. 1933). Jag har inte stött på honom tidigare och vet bara att han har ställt ut på Galleri Svenska Bilder, osäkert när, troligen på 1980-talet.

Det lekfulla utforskandet av vad som konstituerar en berättelse i bild och fyller den med liv sysselsätter denne målare. Varje målning vänder ett nytt blad i en historia och ofta för den på visklekens vis idéer eller fragment av företeelser vidare. Ett återkommande motiv är interiörer där ingen möjlighet att uttrycka en linje lämnas oprövad. Konturen av en soffa dyker upp som en efterlämnad rest av duken, eller så klottras möblemanget dit rapsodiskt men distinkt. Uttrycken känns tidlösa.
     Man skulle kunna hänga om utställningen och den borde då fungera på ett av tidens "yngre" gallerier. Eller så skulle den kunna göras tydligare knuten till en 1900-tals-tradition. Det känns befriande att möjligheterna här hålls öppna åt var och en att stillsamt ringa in denne nyfikne stigfinnare. Hans väg är dragen utanför allfarvägarna men tangerar på ett uppfriskande vis dagens unga figurativa måleri.

Stockholm 2008-09-18 © Susanna Slöör

"04.00", 2000-08 ©Stig Pettersson

"Spillträ", 2000-08 © Stig Pettersson