"Democrats are more beautiful (after Jonathan Horowitz)", 2001, olja på pannå, 25 x 20 cm © Elizabeth Peyton		"Piotr on Couch", 1996, olja på pannå, 23 x 21 cm © Elizabeth Peyton

Det är en märklig upplevelse att presenteras för en konstriktning så etablerad att det nu är tid för det sammanfattande backspegelsperspektivet. Elizabeth Peytons retrospektiv på New Museum i New York utgör en passande bakgrund för den uppgiften. Utvecklingen av hennes konstnärskap sammanfaller med den nyfigurativa våg inom teckning och måleri som sköljt över samtidskonsten under drygt femton år. Någon introduktion i Sverige av större format har den underligt nog hittills inte fått, vilket skulle kunna jämföras med att popkonsten negligerats ur ett svenskt perspektiv. Det borde egentligen vara en omöjlighet i vår genomlysta globaliserade värld. Men bland svenska konstnärer och på gallerierna är fenomenet knappast okänt.

Citatet ovan av Peyton-utställningens curator sammanfattar väl vad de nyfigurativa uttrycken kommit att handla om. Man skulle också kunna karaktärisera strömningen som en yngre släkting till just popkonsten, men där intresset för populär- och masskulturen manifesteras med omvända förtecken. Nyfigurationen exploaterar och vitaliserar den traditionella finkonstens ”heligaste” uttrycksmedel med blodtransfusioner från ”gatan”. Serieteckningen, klottret, graffitin, reklamen, illustrationer, populärpressen samt datorspelens fantasivärldar har fått släppa till livgivande innehåll och formmässiga element. 

"Blue Liam", 1996, olja på pannå, 43 x 36 cm. © Elizabeth Peyton		"Live to Ride (E.P.)", 2003, olja på pannå, 38x31 cm © Elizabeth Peyton

Elizabeth Peytons märkligt romantiserade porträtt av populärkulturella kändisar och ikoner ur historien är ett tydligt exempel på hur denna omkastade ordning har befruktat dagens måleri och teckning. En ung Napoleon eller en rock-ikon som Kurt Cobain, stirrar inåtvänt mot oss med fuktiga ögon och rosa munnar. Med en groupies fascination följer hon prinsar och prinsessors öden i pressbild efter pressbild. Deras frysta ögonblick blandas med villkoren i hennes eget liv i de ofta småskaliga bilder hon skapar. Den vitgrundade masoniten låter färgen villigt svepas med av penseln och låter den torka i flödiga fåror och rännilar, som sentimentala snyftningar i överförd bemärkelse. Även de stirriga och spetsiga färgackorden bidrar till att frammana en stämning av ödesmättad och överspänd självcentrering av bästa fin de siècle-märke från förförra sekelskiftet. Tåren i ögonvrån bryter delvis lustfyllt fram inför livets existentiella faror och frågor.      

"Matthew", 2008, olja på pannå, 32x23 cm © Elizabeth Peyton		"Jarvis", 1996, olja på pannå, 28x36 cm © Elizabeth Peyton

Den nära kretsen har också varit föremål för Peytons intresse som motiv. Flera av dem har så småningom uppnått kändisstatus åtminstone inom konstens värld. Som målande ”gökunge” ingick hon i ett sammanhang där kollegernas och dåvarande pojkvännen Rirkrit Tiravanijas intressen rörde uttryck som senare samlats under rubriken ”relationell estetik”. I början av 1990-talet debuterade hon därför följdriktigt i ett sammanhang utanför den traditionella konstscenen i rum 828 Hotel Chelsea (New York, 1993).
     ”Tiravanija’s work relates to her paintings, albeit in an oblique way, through its emphasis on audience reception as an integral part of a contemporary work of art”, skriver Laura Hoptman i sitt intressanta katalogförord som inte bara tecknar Peytons historia utan även lyfter fram viktiga aspekter av nyfigurationens utveckling. Den smygande inledningen i början av 1990-talet, då Peyton med flera sorglöst övergav teoribildningarna och intresserade sig för visuella frågeställningar, följdes av en etableringsfas från 1995 och framåt med en brant stegring av intresset under 2000-talet. Kulmen är antagligen redan passerad, enligt Hoptman. Framtiden lär utvisa om nyfigurationen begränsas som ett fenomen förekommande mellan två världsomspännande finansiella kollapser (1987 och 2008), med mellanliggande ekonomiskt branta uppgångsfas som smörjmedel, eller inte. Intresset för de visuella uttryckens logik lär dock bestå.

New York 2008-10-13 © Susanna Slöör

New Museum, New York | Omkonsts startsida