"Under" © Ulf Rollof. Foto: Kalle Sanner	"Konstruktion" © Ulf Rollof

Ulf Rollofs verk utspelar sig i tiden, oavsett om det är skulpturer, bilder eller filmer. Scenen är skärningspunkten mellan mänsklig kropp, teknisk landvinning, naturens förutsättningar och den kulturella tolkningen. En rad tidigare verk som ”Kylrock” eller flugfångaren ”Bälg IX” kommenterar global miljö stadd i tilltagande kaos. Samtidigt finns en stark underström av det självbiografiskt katarsiska, tydligt i fjolårets utställning på Brändström & Stene. Navet där var en misslyckad ryggoperation och ett sjukdomstrauma. På Millesgården rör det sig snarare om fysik och psyke i det utvidgade fältet.

Benknotor välkomnar i entrén. Installationen ”Konflikt” är ett rutmönster av armeringsjärn med ben avgjutna i gips. Det är med andra ord ett stålskelett klätt med ett mänskligt skelett. Benen och ryggraderna prydligt trädda på metall. Det som är kvar av en kropp har mutats in i en smärtsam aritmetik. Systemet är främmande för den mänskliga biologin men välbekant för vårt sätt att analysera världen och kasta ett ovidkommande rutnät av ordning ovanpå företeelserna. ”Äggbana” som famnar utställningen från andra hållet består också av gips och stål men är liv där den förra installationen är rigor mortis. Den vita banan slingrar sig i ljuset och bär på pluppigt uppstickande ägg.

"Bläckfisk, video still © Ulf Rollof Foto: Bob Cranston	"Äggbana" © Ulf Rollof Foto: Pirje Mykkanen,The Central Art Archives

Mellan dessa ytterligheter utspinner sig utställningens hjärta. Ner dit kommer man genom rutschkanan ”Konstruktion”. Det är en korsning av trumpet och ett okänt inre organ med ådrorna tvärt avskurna. Johan Celsings trappa accentueras och den kirurgiskt gröna genvägen ger ilningar i magen. Carsten Höller bjöd också in till ett rutschigt nöje på Tate Modern för att, med Roger Caillois ord, utveckla: ”en vällustig panik i ett annars upplyst sinne”. Väl nere i Millesgårdens hall möter ”Under”, en tre meter hög bläckfisk som välver sig med armarna i en skyddande hydda eller en begränsande bur. I sin traditionellt skulpturala form och med det marina motivet knyter den an till Carl Milles fontäner på terrassen utanför. Rollofs vita bläckfisk skapades tillsammans med elever på Valand; sög musten ur dem och gjorde dem glada om vartannat.

Temat av deltagande går igen i en verkstad där man förväntas teckna och hänga upp alster, det spär ut en annars tät utställning. Likadant är det med Rollofs akvareller som bara distraherar. Däremot känns videon ”Vi” estetiskt befogad. Två miljöer skildras: ett slamrande bygge med en gråtande Mikael Nyqvist i arbetshjälm, och så kommer bläckfisken in, som en metafysisk räddning. Den röda ursnygga jättebläckfisken i det turkosa havet är suggestivt filmad. En liknande bläckfisk återfinns på katalogomslaget, vernissagekortet och planschen men skönheten borde få breda ut sig mer i utställningen och samspela tydligare med installationernas poesi. Nu finns goda delar att plocka och kombinera efter eget huvud och kropp.

Stockholm 2008-04-10 © Magdalena Dziurlikowska

Millesgården | Omkonsts startsida