De två sistaårseleverna på Konsthögskolan, Susanna Serrander och Sara-Vide Ericson, presenterar ett måleri som får åtminstone mig att höja på ögonbrynen. Genom att redan under slutfasen av studieåren visa ett fräckt anslag och ett måleri som för ett tydligt samtal med traditionen samtidigt som det blickar framåt skapar de vissa förväntningar av vad som komma skall.
Susanna Serrander överraskar genom sin återkoppling till det poetiskt sinnade måleriet från sent 1980-tal. Olav Christopher Jenssen eller Marika Mäkelä är de som först kommer i tankarna, men Serrander leder de måleriska utflykterna vidare. Här finns inslag av sublimering med vissa erotiska undertoner i ett taktilmåleri där de ärrade och fårade målningarna framstår som objekt snarare än bilder. Med en tydlig känsla för klanger och kompositionell symmetri bygger hon ett abstrakt formalfabet som åtminstone på denna utställning är väl sammanhållet och suggestivt verkande.
Sara-Vide Ericson har ett innehållsmässigt råare anslag och även här spelar erotiken en betydande roll. Hon kallar sin utställning "She Wolf" och visst visas här en djurlik åtrå som stundtals hotar att spränga dukarna. Någon har sagt "I drömmen är alla promiskuösa." Och det är med en närmast freudiansk metod hon angriper det undermedvetna genom att måla sig själv tillsammans med sina pojkvänner från det senaste året. Till viss del kan attacken påminna om den relativt nyutexaminerade Elin Källmans, som även hon använder erotiken som smörjmedel. Men Ericsons teknik har en tydligare koppling till Street Art, i kombination med nästan surrealistiska inslag som bortsuddade ansiktsdrag, upplösta kroppar och drömlika figursammanställningar.
Stockholm 2008-11-04 © Leif Mattsson |
