Galleri Niklas Belenius experimenterar för närvarande med utställningsperioder som den senaste tiden varit osedvanligt korta, endast tre dagar i några fall. Stina Stigell har nu fått knappt två veckor till förfogande. För en engagerad publik är detta möjligen inte ett problem, men det sätter definitivt press på konstbevakningen.
      Stigell ställde ut på galleriet senast för något år sedan och även i höstas (2007) på Konstnärshuset tillsammans med Karin Alsin. Invändningarna att perioden är för kort och att det är för tätt mellan utställningarna för att åter uppmärksamma ett ungt konstnärskap, faller dock den här gången. Stina Stigells poetiska värld av objekt, assemblage och collage med sympati för samhällets mest utsatta håller för en ny granskning.

Med välljudande titlar där koppartjuvar och olyxbröder medverkar riktar hon intresset mot världen utanför skygglapparna. En bit koppartak bildar en minivärld och har ”möblerats” med sovsäck och luffararbeten i tråd som för tanken till utomhuskulturens vita plaststolar. Intresset för de enkla materialen och återanvändning genomsyrar verken. Man kan dock inte låta bli att särskilt fascineras av Stina Stigells känsla för detaljen, i omsorgen om färgval och taktil variation oavsett uttryck. De tvådimensionella sammansättningarna av infärgade stavar, utskurna ur enklare byggmaterial, är goda exempel.
      I det här lite mindre utställningsformatet framhävs collagen bättre, vars intimitet mår väl av en korresponderande omgivning. Förvrängningen av dimensioner återkommer, här som ett ”besked” i form av brunt kuvert med dess vita innehåll på glänt. Den väl komponerade hängningen av utställningen är i sig värd besöket.

Stockholm 2008-03-30 © Susanna Slöör

"Vi har det bra på Handelsbankens tak" © Stina Stigell

"Februar" © Stina Stigell

"Lilla vår", "Spisen", "Beskedet" © Stina Stigell