På vägen från Kristianstad har jag kört i höstsol genom den öppna, kuperade trakten. När jag sedan ser Kjell Strandqvists målningar på Galleri Lindqvist i Söndraby, kommer jag att tänka på Constables skisser, ofta dominerade av himlar.
     Här har en uppmärksam betraktare med samma känslighet för väder, för sitt behov, med skiftnyckel börjat renovera dem men efter en stund tankspritt slutat och lämnat verktygslådan kvar. En sorts ofullgången modernisering.
     Målningarnas tunna, mjukt omslutande rymder har alltid exakt temperatur. Platser och stämningar dyker upp, badrum, eller natt och solnedgångar kanske, man kan aldrig vara helt säker. De precist insatta tecknen, mallar eller snören som alltså hantverkaren lämnat efter sig, står stilla, trevar eller krumbuktar häromkring, blir till, är och försvinner som ljusspår efter dansare.
     Svänger gör det nämligen, noterna från ett avbrutet saxsolo hänger på grådagerstapeten. Atmosfären som uppstår i varje målning knyter anpassningsbart och generöst an till min föreställningsvärld, aktiverar och drar mig med. Kravet är att jag bidrar med min kropp. Att för ett tag lämna vår alltför mänskliga värld och agera proppskåp och klädhängare känns plötsligt väldigt attraktivt. Jag leds med fast och mjuk hand in i detta livsalternativ utan ord och berättelse, vår ömsesidiga integritet förblir intakt.

”Det gäller att hålla käft i rätt ögonblick.”
Denna lakoniska attityd flyter upp ur en nyckfull, drömsk bakgrund. Skönheten måste klippas av och skruvas till för att riktigt kännas i rummet. Om målaren då praktiskt, helst ser transparensen, den genomsläppliga, vackert uppstrukna färgen som en alltigenom materiell företeelse, är det för att vi så mycket lättare ska kunna flytta in och känna oss avspänt bekväma.
     När jag kör hemåt igen genom det vackra landskapet är jag fortfarande i Kjells målningar. Transparensen finns där.
Wallace Stevens skrev: Poesi måste vara något mer än en tanke eller föreställning. Poesi måste vara uppenbarad natur.
Javisst.

Vinslöv 2008-09-30 © Ulf Holgersson

"Tranparens", akryl på duk, 72 x 72 cm
© Kjell Strandqvist

"Tranparens", akryl på duk, 108 x 108 cm
© Kjell Strandqvist