Uttrycket "konst tar tid" är relativt vedertaget bland utövande konstnärer, speciellt i de något äldre generationerna. Uttrycket syftar i första hand på verkens tillkomstsprocess samt eventuella uttydande, men underförstått finns även en antydan om den betydligt längre tid det tar för konstnären att uppnå den mognad som krävs för att överhuvudtaget kunna utföra dessa verk.

Det råder ingen tvekan om att Georg Suttner (f.1922) "väntat in" målningarna på Galleri Cupido och på så sätt gett dem den tid de behöver. På utställningen visar han främst ett antal mindre oljeskisser som vilar i erfarenhetens trygghet men som samtidigt bär en rytmisk rastlöshet.
       Rytm har i och för sig alltid varit något av Suttners signum, inte minst genom den diagonalt ansatta penselföringen, men i dessa små och avspända studier blir den musikaliska sonatformen fulländad. Och det är just med hjälp av musikens terminologi man kommer Suttners målningar närmast; färgerna beskrivs mer sanningsenligt som kontrapunktiska snarare än som komplementära. Här stödjer motsatserna varandra men med en förskjutning som i en fuga av Bach.
      Färgackorden är även de som hämtade ur ett partitur och lokalfärgens föremålsbeskrivande roll lämnas därhän. De återkommande gul-röda och gul-gröna sammanställningarna fångar inte i första hand det man sett, utan det man insett.

I de något större målningarna anknyter Suttner i högre grad till sitt tidigare formspråk. Här hugger han som med en cézannesk yxa parallella stråk i färgytorna, samtidigt som en förmodat hotande enformighet i de större formerna hindras av ett rytmiskt zigzag-mönster. Stillheten är för tillfället bruten, men ögats rastlösa vandring har just börjat. Konst tar som sagt tid...

Stockholm 2008-03-29 © Leif Mattsson

"Sittande på bänk" © Georg Suttner

"Fransyskan" © Georg Suttner