"And being confused is anexercise" blandteknik, © Kristina Schmid		"Monument without home (The Monument)" gips, metall, färg © Knut Wester		"Ny natur 1" gjutet i benporslin, parian, infärgat porslin © Mia E Göransson

Mårten Castenfors står vid rodret som nytillträdd kapten på sin första salong. Borta är Bo Nilssons ambition att spjutspetsvässa utställningen. Istället slås en brygga till välförankrad folklighet och till den forne ledaren Folke Lalander. Fast inte fullt ut, Nilssonårens arv ska också med. Högt och lågt, som det så käckt uttrycktes under invigningstalet. En säker lärdom är dock att cheferna går medan salongen består. Liljevalchs främsta kassako motas inte bort i första taget och tron i stugorna är stark.
      Som vanligt är det omkring sex procent av de sökande som kom med men de utvalda representerar gott ett brokigt konstklimat. De jobbar i allt från lera och garn till video och text, från mode till måleri. Just materialbredden är ett av salongens riktmärken. Ett annat verkar vara att tematisera de enskilda rummen, även om detta lätt faller i skugga. Återstår att botanisera bland enskilda utställare.

”Vänner”, färgteckning © Boris Holmqvist	”Theory in practice: Convulsive duty”, video, © Anna Linderstam

Står hågen till det vackert abstrakta, sinnliga och spröda är lösningen ”Ny Natur” av Mia E Göransson. Vill man det knöggliga och kluriga finns potatisfotingen som håller en slagruta åt fel håll: ”And being confused is an exercise” av Kristina Schmid.
      Två videoverk sticker ut: Daniel Anderssons ”Måla” där en grov grävskopetass med oändlig ömhet drar streck på ett litet papper och Anna Linderstams ”Theory in practice: Convulsive duty” där en kvinna hyperventilerar tills hon segnar ner. Båda filmerna tar hela kroppen i besittning och konstupplevelsen får en fysisk grund.
      Andra starka verk är Boris Holmqvists stora och naivistiska teckning ”Vänner” och Knutte Westers ”Monument without home” där ett lettiskt barnhemsbarn stått modell.
      Just den mänskligt existentiella tråden leder till intressant olikartade uttryck. Katarina Klingspor Ekelunds ”31.723” är bemålade papper tätt hoplagda i en lång rand. Installationen är minimalistisk och dekorativ. 31723 är antalet dagar i ett långt liv och kulörerna vibrerar ikapp men på håll blir det sak-samma-grått.
      Avklarnad humor serveras i ”Vägen till jobbet” där Richard Lilliestråle filmat sina transportsträckor till diverse arbeten. Han tjänar mer och mer, åren går, vad är meningen, det finns ingen mening, det är okej ändå.

"Nynyrokokobyrå", mdf, massivt trä © Martin Pålsson & Simon Jarl, SMÅNSK		"Flying", olja på duk, © Andreas Englund

Vårsalongerna är evigt återkommande och lätta att sympatisera med. De blir ofta röriga och det hävdas att däri ligger deras själ. Juryn med Mårten Castenfors, Liv Stoltz, Ikko Yokoyama och Mia Zeeck har lyckats plocka fram en uppfriskande mix. Strävan borde dock vara att sikta högre än mot ett smörgåsbord, även om russinen ur kakan är många och räcker långt.

Stockholm 2008-01-31 © Magdalena Dziurlikowska

Liljevalchs konsthall | Omkonsts startsida