Surrealismen i sin mer ursprungliga form har länge varit relativt osynlig inom svensk bildkonst. Däremot har rörelsen avsatt tydliga spår inom litteraturen och framför allt då lyriken. Ekelöf hämtade exempelvis näring ur Lautréamonts författarskap, och Lars Noréns samarbete med Ragnar von Holten resulterade i bokomslag och illustrationer.
     På senare år kan man dock märka ett växande intresse för det undermedvetna - surrealismens sedan länge inmutade domän - även inom bildkonsten (hos exempelvis Helena Mutanen, Eva Jacobson, Jens Fänge och Linn Fernström).

Ragnar von Holten är en av få svenska genuina surrealister som aldrig förlorat kontakten med ursprungskällan. Ett antal av hans målningar, collage och objekt går nu att se på Malmö konstmuseum. Samtidigt har Carlsson Bokförlag gett ut en bok där Peter Cornell på ett utmärkt sätt introducerar von Holtens bildvärld. Boken är en liten pärla (med layout av von Holten själv) som under någon månad legat på mitt bord och tystlåtet men bestämt pockat på uppmärksamhet. På något sätt återupprättar den surrealismen som kreativt verktyg, samtidigt som den demonstrerar med vilken precision absurdismen kan blotta det underbara (sexualiteten till exempel).

Fetischismen är det viktigaste för Ragnar von Holten. Han påstår det själv i en kort text i boken. Fetischismen definieras där som en nyfikenhet på olika material: "En viss typ av strävhet, lurvighet eller kornighet kan göra att jag väljer ett visst föremål...", skriver han.
     På Malmö konstmuseum kan man på nära håll beskåda resultatet av denna "fetischism". I ena rummet presenteras collagen samt målningarna och i det andra får objekten dominera. Och visst attackeras man av materialiteten i verken, speciellt då objektens. De äger en märkvärdig inre logik mitt i de fria sammanställningarna av associationer.
      Jag kommer på mig med att blicka inåt och bakåt när jag betraktar objekten och collagen en längre tid. De tappar sin "konstnärlighet" och försätter mig i ett tillstånd jag närmast känner igen från läsandet av Edgar Allan Poe. Det är inte ett drömliknande tillstånd, snarare då ett där hjärnans hyperaktivitet stängt av ögonens alltför entydiga registrering.
      Och mitt i allt växer det barnsliga behovet att beröra, att ta på verken. Kanske är det på förekommen anledning Malmö konstmuseum valt att presentera objekten i glasmontrar. Alternativet hade varit underbart, men jag böjer mig för valet att låta "fetischismen" denna gång enbart generera fantomkänslor. Det är intressant nog.

Stockholm 2008-04-23 © Leif Mattsson

"Breughels hus" 1993 © Ragnar von Holten
Foto Olof Wallgren

Ragnar von Holten, syner, Carlsson Bokförlag

"Sterilt landskap" collage © Ragnar von Holten
Foto Olof Wallgren