Omkonst - Elisabeth Westerlund, Roger Björkholmen Galleri

www.omkonst.com:
Människans barlast
Elisabeth Westerlund, Roger Björkholmen Galleri, Stockholm, 10/4 - 10/5 2008
Text: Leif Mattsson

I den grymmaste av världar bär människan sina egenskaper som oskiljaktiga delar av sig själv. Hur hon än försöker frigöra sig är de hennes ständiga ledsagare livet igenom. Attributen kan ses som de bekräftande symbolerna för detta fängelse. Och finns det ett något mer manligt attribut än slipsen? Till och med hatten får finna sig i att vara ett unisexplagg i jämförelse. Kanske är inte pärlhalsbandet ett lika entydigt kvinnligt attribut, men det är i så fall bara fråga om gradskillnader.

Det är huvusakligen dessa könsspecifika symboler som Elisabeth Westerlund arbetar med i sin utställning på Roger Björkholmen Galleri.
Från det mittersta rummets stora klot av sammanrullade slipsar ringlar sig en "orm" in i nästa rum, där den avslutar med att ståndaktigt resa sig likt en kobra beredd till anfall. Titeln "Ball and Chain" bekräftar intresset för symbolerna, här i form av en ordlek där det maskulint särskiljande attributet "ball" samtidigt får betyda fotboja.

Som redskap för leken med de kvinnliga symbolerna får ett antal pärlhalsband tjäna. Med geometriska förtecken bildar de rektangulära slingor och mönster på väggen i mittrummet. Även här ligger en ordlek dold i tituleringen: "straight" kan tolkas både som heterosexuell och som rak eller spänd.
Men verket i sig självt är, liksom "Ball and Chain", visuellt kraftfullt även utan vetskapen om de eventuella underbetydelserna. Faktiskt så till den grad att symbolspråket delvis tenderar att banalisera helheten.

Elisabeth Westerlunds styrka ligger som jag ser det i de överraskande materialvalen och användandet av pregnant mönsterverkan. År 2004 på Galleri Lars Bohman arbetade hon på duk med koncentriska flerfärgade ringar som bildade ett slags "bakteriologiskt" mönster. På den nuvarande utställningen har rummet tagits i anspråk på ett självklart sätt. Man anar också en vilja till ett tydligare tilltal, en önskan att vända sig utåt. Och kanske kan man se användandet av attributen för manligt och kvinnligt som ett politiskt "statement". Polarisering är ju ett kraftfullt instrument vid fastställandet av diametrala positioner, även om risken för en tilltvingad entydighet är påtaglig.

Roger Björkholmen Galleri | Omkonsts startsida