Det börjar bli dags för säsongens avslutande elevutställningar. Först ut är Tora Windahl från Konstfack som visar sin magisterutställning i Färgfabrikens magnifika utställningsrum. Den möjligheten förvaltar hon förbluffande väl i denna visuellt förankrade installation ”Ex Machina”.

Ett nittiotal kroppar, endast torso och armar, sydda i segelduk blåses upp och fylls med luft i sinnrikt koreograferade intervaller. Massan av kroppar har tilldelats en särskiljande individuell egenskap när de klätts i skjortor och blusar av varierande snitt. Färgackordet är dämpat och harmonierar med rummet, utan att förtas eller förstärkas av rummets mäktiga begränsning. Tillsammans sträcks armarna mot skyn i en mångtydig rörelse. Den kan uttrycka segrarens gest, ett gemensamt bifall eller en kapitulation inför kallt dragna vapen. De klädda varelserna sjunker långsamt samman och fram pumpas tolv ”nakna” överkroppar utan egenskaper. Den gemensamma nämnaren är den enarmade uppåtsträckta hälsningen. ”Vi som skola dö hälsar dig”, saluterar den uniformt anonyma skaran, eller något ännu värre. Men kanske uttrycker gruppen istället en hjälplös vädjan till en yttre makt att ordna en till synes hopplös situation.

Tora Windahls verk går att kapa (annektera) för konceptuella ändamål, men frågan är om det inte är intressantast att se det som en sinnlig gest, innan tanken får fullt grepp om den. Så skulle jag vilja tolka hennes annektering av den enarmade hälsningen, som här återbördas till form utan en entydigt negativ laddning. Likt guden ur maskinen, deus ex machina, alstrar hennes förtätade och förtunnade strömmar av luft en ny vacklande mening åt en obegriplig vardag.

Stockholm 2008-05-15 © Susanna Slöör

"Ex Machina" 2008 © Tora Windahl

"Ex Machina" 2008 © Tora Windahl