Om inte Muhammed kan komma till berget, får berget allt masa sig till Muhammed. Var det ungefär så hon tänkte, Katja Aglert, då hon fångade ett norrsken och placerade det mitt i Jönköpings centrum? Nu finns det där för allmän beskådan, som en svagt flammande låga innesluten i en liten vaktstuga vid Slottsbron. Ett suggestivt verk som inte bara är vackert utan manar till eftertanke.
Stockholmskonstnärinnan Katja Aglert intresserar sig mycket för den typ av miljöförstöring som vi människor åstadkommer med ljus. Inte främst energin som går åt, utan snarare de oönskade effekterna runtomkring. Det var vid en resa till Bangkok för ett par år sedan som hon slogs av mängden illuminerad reklam överallt och det faktum att det aldrig gick att se himlen under natten. Så är det ju i många stadsmiljöer numera, även här. Begreppen light pollution och vision pollution är högst påtagliga, och de har kommit att prägla Aglerts konst.
Verket "När ljuset släckt himlen (konstruktion #2. Norrsken)" har skapats i samarbete med Ljusdesignskolan i Jönköping. Katja Aglert lät de tre eleverna Cecilia Eklind, Cecilia Gustafsson och Nanette Hjortsberg framställa ett norrsken, ett fenomen som – symptomatiskt för uppgiften - ingen av dem sett i verkligheten. Resultatet kan alltså ses både som ett försök att efterlikna naturen och ett sätt att forma den efter egna tankar.
|
Aglert menar att man i dagens samhälle allt mer kräver att upplevelserna ska finnas inom nära räckhåll. Vem åker till Norrland för att få se ett norrsken? Är det viktigt att det är äkta?
Verket väcker tankar kring det artificiella kontra det naturliga. Det är ju ett naturens skådespel som Katja Aglert velat ta till den artificiella stadsmiljön. Men samtidigt är det ju fejk, ett iscensatt fyrverkeri i en i övrigt verklig tillvaro. Ett tämjt och tillgängliggjort fenomen, placerat mitt i stadspulsen. Begreppen blir svåra att reda ut, en intressant paradox att vrida och vända på.
Brovaktstugan är låst, meningen är att man betraktar installationen utifrån. De färgade rutorna sköljs med milda kaskader av ljusformationer, ett stillsamt och meditativt verk. Inget man hinner uppfatta från bilen kanske, men som gående stannar man gärna till och funderar. Illusionen av ett norrsken är väl sisådär (jag kommer osökt att tänka på en elektrisk låtsasbrasa med vedklabbar i plast) men det är förstås idén bakom som är det intressanta.
Jönköping går förstås inte heller att jämföra med Bangkok, men sakta smyger sig ljusnedskräpningen in även i våra svenska stadsmiljöer. Något att fundera på när man låter sig värmas av det artificiella norrskenet.
Jönköping 2009-01-27 © Thomas Lissing |
