Vid tvärspårvagnens slutstation i Hammarby sjöstad är miljön toppmodern och arkitekturen påkostad. Om man blickar upp mellan huskropparna möter man omedelbart en annans blick. Det är konstnären Maria Ängquist Klyvare som ligger bakom det stora ögat som ser på oss från den högre belägna gården. Ögat har fullständig koll på den som går uppför trapporna och slinker förbi in. Men det är en vänlig blick som möter oss med sin mänskliga närvaro. "Julias öga" är en bild i gråskala förutom själva irisen vars färger på så vis lyser extra varmt. "Julias öga" är inte någon hotfull storebror som ser dig utan snarare är det kvarterets lillasyster – lojal och välkomnande.
Maria Ängquist Klyvare var tidig med att upptäcka möjligheten att överföra pixlade fotografier till mosaik i standardkakel och hon har använt tekniken till många uppdrag vid det här laget. Det är ett enkelt trick men samtidigt ett genidrag för offentlig miljö där kraven är höga för att klara angrepp från väder, klotter och andra tuffa tag. Nyanserna reduceras till ett fåtal och upplösningen är så grov att det krävs ett avstånd för att riktigt se bilden. På nära håll löses allt upp
till färgade fyrkanter, till synes planlöst ordnade. Just denna avståndsdynamik tog också Byggkeramikrådet fasta på då de nyligen gav verket 2009 års hedersutmärkelse. Med "Julias Öga" överträffar Ängquist Klyvare sina tidigare offentliga verk genom den välgjorda infattningen och magnifika placeringen.
Uppe på gården finns också "Julias Hand" en naturalistisk hand i stor skala, gjuten i taktilaste betong. Den är stor nog att rymma en hel liten barnaskara i sin kupade handflata. Inbjudande och omhuldande för de små människorna bland de stora nya husen.
