När Amalia Årfelt var sex år gjorde hon en uppstoppad böckling för första gången. Hon tog ur allt inkråm, stoppade in bomull där inälvorna hade suttit, och sydde sedan ihop fisken igen. Men huvudet och stjärten var för svåra att rensa. Då tog hon helt enkelt bort dem, och gjorde ett nytt huvud och ny fiskstjärt av papper. Sedan målades det nya huvudet och den nya stjärten med böcklinglik guldfärg.
Det har blivit fler uppstoppade böcklingar genom åren för Amalia Årfelt, och man kan väl överhuvudtaget säga att det är konstnärens förhållande till djuren som blivit ett av konstnärskapets mest framträdande drag. Katter, hundar, råttor, ugglor och småfåglar; de stora, runda ögonen stirrar in i evigheten. Näbbfiskar, torskar och strömmingar; ibland som en ögonblicksbild i ”naturlig miljö”, ibland ligger de redan tillagade på tallriken.
