 |
Arthur Tress, Mother and son, Princeton, 1967
© Arthur Tress
|
Ur serien Quadrants, 1975
© Ralph Gibson |
Moderna Museets fotoutställning "Åter till verkligheten" är en generös presentation med över 300 bilder ur de egna arkiven. Samlingen som till stor del har sitt ursprung i Fotografiska museet är företrädesvis från 1960- och 1970-talet. Då var det svartvita fotografiet fortfarande helt dominerande, framför allt inom de dokumentära områdena vilket här tydligt avspeglar sig.
Inslaget av amerikanskt fotografi är påtagligt men inte särskilt förvånande; när Fotografiska museet startade, 1971, hade USA en internationellt stark roll i det expressivt, dokumentära fotografiet - här kanske tydligast demonstrerat genom Larry Clarks i dubbel bemärkelse nakna bilder av heroinmissbrukande kärlekspar.
 |
Christer Strömholm, Hiroshima,
1963 © Christer Strömholm |
Larry Clark, New York City, Speedy and Barb. From the Teenage Lust series, 1968
© Courtesy of the artist and Luhring Augustine, New York |
Men även Sverige låg väl framme i utvecklingen. Christer Strömholm är en svårplacerad fotoikon som hade förankringar både i den expressiva falangen och den mer klassiskt orienterade. Här kan man spåra drag från både André Kertész och Henri Cartier-Bresson, samt naturligtvis den store giganten och föregångaren Brassaï.
Strömholm verkade som inspiratör för åtskilliga svenska fotografer genom sin öppna inställning till både kompositionsexperiment och emotionellt fotografi. Men flera av hans elever och efterföljare, som exempelvis Anders Petersen, utvecklade däremot mer entydigt fotots expressiva uttrycksmöjligheter. I serien från Café Lehmitz ansluter denne till det betydligt mer brutala, semidokumentära drag de samtida amerikanska fotograferna uppvisade. I Moderna Museets presentation finns flertalet av seriens bilder till beskådande.
 |
Nan Goldin, Couple in Bed, Chicago, 1977
© Nan Goldin
|
Anders Petersen, Ramona 1968-1970 © Anders Petersen |
Det är intressant att så här i efterhand få möjlighet att delvis omvärdera sin bild av 1970-talsfotografiet. Helt tydligt kan man spåra en påverkan av tidig europeisk expressionism bland de bilder som vid tiden beskrevs som socialt, dokumentära.
Parallellt fanns där också ett poetiskt och lågmält kompositionsintresse med tydligt klassiska drag, som hos exempelvis Joseph Koudelka. Utställningen innehåller bara ett verk av Koudelka, liksom av Cartier-Bresson, vilket kanske är naturligt med tanke på Fotografiska museets tydliga fokus på USA under sjuttiotalet.
Utställningen innehåller endast ett fåtal exempel på färgfotografi, vilket står i stark konstrast till hur det ser ut på den internationella konstfotoscenen idag. Den "vulgaritet" som färgfotot uttrycker, enligt Cartier-Bresson, snarare lockar än stöter bort dagens konstfotografer. Man skall också ha i minne att just konstfoto inte alls stod lika högt i kurs för trettio-fyrtio år sedan. Då var det istället social patos som oftast betonades. Några tydliga exempel på denna empatiska linje kan man se hos Antanas Sutkus (Litauen) och Chris Killip (Storbritannien).
De märkligaste, och möjligen mest pragmatiska, kan man så här i efterhand tycka Kenneth Josephsons (USA) bilder vara. Med ett postmodernistiskt anslag skapar han snarare emblem än traditionella fotografier, exempelvis av en hand som håller upp ett foto på en atlantångare mot en tom havshorisont. Denna intellektuella distansering, med ofta ganska torftigt resultat som följd, har vi fått se en hel del av under de senaste årtiondena. Betydligt färre är numera exemplen på emotionellt fotografi - ett uttryck som var så ofta förekommande under den tid den aktuella utställningen berör.
Sammanfattningsvis kan sägas att för alla dem som hyser det minsta fotointresse är utställningen "Åter till verkligheten" en mycket intressant mönstring av den fotografiska bilden under det sextio- och sjuttiotal vi kanske alltför lättvindigt klassificerat som dokumentärt orienterat.
Stockholm 2009-05-14 © Leif Mattsson
Moderna Museet | Omkonsts startsida |
