Folkhemmets kartongliknande huskomplex är ständigt återkommande i Niklas Enebloms bilder, både de vertikalt strävande från miljonprogrammet och de bungalowformade från den rutnätsanpassade villaförorten. Deja vú-känslan är påtaglig, för att inte säga påträngande: husfasadernas gråmelerade rappning, balkongernas klaustrofobiska minifrihet och blomkrukornas strama suckulentfyllnad ger minnesbilderna näring. Varje arkitekturvinkel speglar framstegsideologin: lev i futurum eller dö i imperfektum!
Som antidot mot framstegssjukan presenterar Eneblom bland annat ett vattenlandskap med primitiva hyddor balanserande på spretiga käppar. Ett alternativ? Knappast. Snarare då den folkhemska träskupplagan, uppbackad av en betydligt mer pragmatisk vision: nödvändigheten.
Ett annat botemedel mot arkitektonisk nittiogradersmani tycks den smått galna målningen "Full Moon Party" vara, med en bårdliknande händelsekedja som slickar bildkanten varvets hela 360-gradersresa.
Men någon dystopisk anpassning finner man knappast i Enebloms färgval. För även om klangen är återhållen, ja stundtals nästan monokrom, finns där alltid en vibrerande glöd. Som i den lilla målningen "Summer Job", vars ungdomsassocierande titel i kombination med den Edward Hopper-liknande kompositionen återkallar minnen från en förväntansfull gårdag. Den återhållet skimrande väggytan och takets diskreta slagskugga leder även tankarna till det italienska Pittura metafisica. I Giorgio de Chirico, med hans beskrivningar av eftermiddagarnas oändlighetslånga skuggor, har Eneblom en koloristisk broderssjäl.
Stockholm 2009-02-18 © Leif Mattsson
|
|
"Summer Job", 2008, olja på pannå, 16,3 x 29,5 cm
© Niklas Eneblom
"The Sleeping Man", 2008, olja på pannå, 39 x 70 cm
© Niklas Eneblom
"Windows", 2008, olja på pannå, 15 x 27,2 cm © Niklas Eneblom
|
