Eskilstuna konstmuseum gör sin största satsning hittills med en utställning om finsk och svensk samtidskonst som samlat 35 konstnärer. Avdelningen för den permanenta samlingen är utrymd och därmed utnyttjas hela byggnaden för den aktuella utställningen med titeln ”Får ej övertäckas”. Nu är det inte främst för det valda temats skull som utställningen väcker intresse. Istället är det rummens generösa exponering av varje ingående enskilt konstnärskap och den varierade och väl balanserade mängden av uttryck som övertygar. Curatorer är Göran Green och Jukka Vikberg.

Det spatiösa utställningsrummet längst in i museet, som vanligen används för de tillfälliga utställningarna, har upplåtits åt Mikael Ericssons videoinstallation med animationer ”Dark Honeymoon". Rummet har avskärmats i cirkel med vita väggar som filmerna förflyttar sig över. I mitten projiceras en stor avlång rektangel som för tankarna till en glasbricka fylld med sitt utsmetade preparat redan uppförstorat utan mikroskopets hjälp. Ytan lyser blått och mot den utspelas tecknade händelser som hastigt drar förbi, faller som regn, myllrar och upplöses. Vid sidan om dyker figurer, byggnationer och himmelskroppar upp. De rör sig mot betraktaren över golven för att sedan uppslukas av det omgivande mörkret. Överraskningsmomentet i vissa rörelser får animationen att ta fler sinnen i anspråk, fötterna drar sig reptilsnabbt undan spindelns kravlande. Visualiteten övergår i taktilitet. Jag uppskattar särskilt att tekniken utnyttjas så väl att man utan ansträngning dras in i ett omslutande skeende.

I entrén möts man av Markus Coppers ”Archangel of seven seas”. Den sinnrikt utformade konstruktion i trä och metall har hämtat sina basuner från orgelpiporna i en kyrka i Kotka. Vid två tillfällen under dagen dras valsången i gång. Den vibrerar genom hela kroppen och ljudet vandrar i styrka genom avdelningarna i museets hjärta. Mellan dessa inledande och avslutande stationer breder resten av utställningen ut sig. En hel del måleri samsas med objekt och installationer och en väl avvägd mängd rörliga verk.

Santeri Tuoris hypnotiskt verkande ”Karlotta” från 2003 visades bland annat i Kulturhuset för några år sedan, osäkert om det var videon eller stillbilder ur den. Flickans uppenbarelse här i videon påverkas av sin svartvita skuggfigur. Rörelser och ansiktsuttryck flyter mellan dessa två världar. Även andra verk på utställningen av Maria Miesenberger och Linn Fernström är bekanta sedan tidigare för en Stockholmspublik, men det finns tillräckligt mycket annat att ta del av.
     I kontrast till de mer storslagna gesterna arbetar exempelvis Lars Brunström, med sin målning som väcker en lätt förvirring då innehållet sakta rör sig. Mot den vita ytan tar sig trevande en geckoödla fram. Mette Hansens animerade flugpoesi och Niran Baibulats lunchfika med knypplade koppar knyter också an till detta mer lågmälda spår.

"Du och jag", foto på duk, 2008 © Neringa Stjernman

Formverk: Har man möjlighet att innan den 5 juli passera Eskilstuna ges en presentation av samtiden signerad det lokala konstlivet på Formverk, urvalet finns dessutom presenterat i en ambitiös katalog. Här samsas ett tvärsnitt av traktens konstnärer, där vissa redan hunnit nå ut, andra är i vardande och samtliga är en del av ett gemensamt sammanhang. Sammanlagt deltar 31 konstnärer, bland andra Neringa Stjernman med sin variant av Caravaggios Thomas tvivlaren.
    Här syns kanske de rådande intressena i samtidskonsten som naknast, nedsipprade i de bredare lagren av konstnärer som något mer i skymundan formulerar synen på tillvaron.

Stockholm 2009-06-18 © Susanna Slöör