Eva Jacobson bjuder pålitligt på överraskningar och nya vändningar på sina utställningar. Som målare borrar hon konstruktivt vidare efter gruvans rikaste åder. Den här gången är det mopsen som handlingen centreras kring. Rummen skevar betänkligt. Ytor plattas till med ilsket gult, grönt eller bassängturkos. Det lilla hundhuvudet, lika delar uttrycksfullt som intetsägande likt clownens, är det kontrasterande navet. Det placeras på kroppar som i mångt och mycket påminner om Eva Jacobsons tidigare objekt, bastarderna, som fogades samman av dock- och leksaksdelar. Mopshuvudets Linggymnastik utgör en nödvändig motvikt till rummets hotande slagsida.

Huruvida titeln ”The excessive Danger of Boredom” varnar för en häftig eller överdriven risk för tråkighet må man fundera över. I verket står mopsen tillsammans med dockan på osäker mark med en flytande mask under sig. Holbeins ”Ambassadörerna” (1533) med delvis förvridet perspektiv dyker upp i minnet.
     Utställningen fortsätter och innehåller även sydda tygobjekt, mopsdockor i porslin, teckningar och video. Detta brukar Eva Jacobson balansera galant, men jag kan ana att hon den här gången haft ett så rikligt material att det varit svårare att utmejsla linjen.
      Teckningstriptykerna är mitt i alltihopa finstämda, myllrande och generösa och knyter till viss del samman trådar från förr med nuet. Risken för att ha tråkigt i sällskap med Eva Jacobsons verk är mycket liten. Med tvära kast och snubblande allvar släpper hon lös humorn som balanserande faktor.

Stockholm 2009-03-25 © Susanna Slöör

"The raiser of Spirits" © Eva Jacobson


"The excessive Danger of Boredom"© Eva Jacobson