Utifrån teorier om artificiell intelligens och funderingar kring den konstgjorda människan sjösätter Matti Kallioinen en video och en mixed media-installation om livets uppkomst och utveckling. Jag kommer att tänka på den traditionella ploten i naturfilmarnas ”dokumentärer”. Initiationsriter och primitiva drifter som utmanar den moderna människans fantasi - ett berättande som är fullständigt logiskt framskridande men som bygger på material ifrån en mängd olika inbördes disparata källor och infallsvinklar.

Eller som en film av Tarkovskij; i rörelsen framåt finns ett ögonblick av tomrum som gör att jag aldrig kan sluta fundera över var vindmaskinen står placerad i den eller den scenen. Fiktionsskapandets verkstäder är med i fiktionen. Attributören har en lika stor roll som de agerande.
      Samma sak i Kallioinens värld; det generöst tilltagna teatersminket, bodysuit-utstyrseln i silvermaterial, krokodilklämmorna med knöliga

sladdar, rökmaskinernas dimridåer, de små blinkande lysdioderna i blått och rött; alla är de "props" i en aktivitet som visserligen berättar en historia, men som berättar lika mycket om vad som händer innan och vid sidan av.
      På fiktionsnivå befinner vi oss bakom garaget tillsammans med grannungarna i kvarteret och du är elva år. Många av oss trivs helt enkelt bäst när marionettdockornas trådar syns.

Den förpubertala logiken i verket ”Transhuman Circuit / Turing Battle” utvecklas till sin konsekvens när initiationsriten övergår i en sten-sax-påse-duell med förödande utgång; allt till en ljudbild som låter som något från Brian Enos och David Bowies sena sjuttiotal. Det är fascinerande och intensivt, som ett porträtt av en flock bakterier, men kanske lite svårt att hitta någon att identifiera sig med.

Stockholm 2009-09-08 © Björn Larsson