Går det att finna en högre ordningens geometri i naturen? Om det berättar konstnärerna Cecilia Edefalk (f.1954) och Hilma af Klint (1862-1944) genom växtbilder i akvarell på Nordiska Akvarellmuseet, Skärhamn.

Cecilia Edefalk gjorde i slutet av 1970-talet resor till svenska västkusten, Spanien, Italien, Wales och Portugal för att närmare studera kustvegetationen. Bilderna var tänkta att publiceras men projektet lades ned.
      Hon fyller tre av utställningens rum med verk som varierar från grova skisser på smörpapper i blyerts till knivskarpa bilder på akvarellpapper. Mest förekommande är studier av enskilda växter, där hon lyckas frammana växternas personlighet och särskilda karaktär. I förtydligandet kan man ana en växtrikets grundstruktur. Men det förekommer också skildringar av växternas placering i dess naturliga miljö, exempelvis i strandlandskapet. Bilderna fungerar som en blandning av en lärobok om växter vid kusten och en reseberättelse ut efter Europas stränder.

I det fjärde rummet finner man Hilma af Klints akvareller där hon låter färgen ta okontrollerade vägar och leva sitt eget liv. Af Klint målade upplevelsen av malörten, vetet, björken och nyponet på ett mer intuitivt och abstrakt vis än vad Edefalk gör.
     1905 utvecklar af Klint en automatism, där hon låter en inre kraft styra sitt målande och gör sig till ett redskap för högre syften. Själv sade af Klint att hon inte hade en aning om vad som skulle ske och att hon själv inte kunde tolka symbolerna. Teosofen Rudolf Steiner träffade af Klint 1912 och han menade att minst femtio år måste passera innan det möjligen går att finna förståelse för hennes måleri.
      Den västerländska människan har genomgått olika faser i sökandet efter inre meningsfullhet i materialismen, men inte lyckats. Detta har lett till att människan successivt istället vänt blicken inåt emot sig själv, och idag möjligen uppnått en självinsikt som har sin parallellitet i af Klints bilder. Från att ha betraktat jorden som död materia, exempelvis under ett modernistiskt orienterat 1900-tal, så har en förändrad inställning till natur och klimat lärt oss inse att människa–teknologi är två skilda ting, medan människa–natur är ett och detsamma. Hilma af Klints tidiga insikter om detta förhållande avspeglas i hennes bilder som fortfarande väcker nyfikenhet och förundran.

Hilma af Klint och Cecilia Edefalk beskriver växter ur olika perspektiv, den fysiska yttre och den intuitiva inre upplevelsen av dem. Konstnärerna har en gemensam förmåga att lyfta fram "dunkla koder" i naturen genom en fördjupad iakttagelse av objektet och en lyhördhet för den åtföljande inre reaktionen. En värld öppnas för besökaren som man vanligtvis inte ser.

Skärhamn 2009-10-14 © Ulf Ljungberg

© Cecilia Edefalk

© Hilma af Klint, 1922

© Cecilia Edefalk