Den långsamma rörelsen mellan geometrins fästpunkter försiktigt noterade i blyerts, vecklar ut sig improvisatoriskt. Avstegen ger bristningar, klackmärkens svagt oroande krackelyr i Sonja Larssons måleri. Olle Granath hänför fenomenet till Lars Ahlins ”stjärnande isar”. Spåren uppstår endast under dem som drivs mot osäker mark. Texten ingår i den bok som utkommer i samband med utställningen, med bidrag även av Eva Runefelt och Nils-Eric Sahlin.

De på avstånd avklarnade kompositionerna, bygger på myriader av oroligheter. Särskilt uppenbart blir det i de strama rutmönstren där varje punkt ilsket fräser och skrämmer linjen ur spår. Bilderna smärtar ögat på nära håll och tröstar på avstånd.
     Galleri Väst, med dess fantasiska ljus, bär ömt upp Sonja Larssons målningar och låter innehållet fälla ut sig otvunget och fritt, utan det hämmande gula inomhusljusets belysning. Här svävar de 180x180 cm stora kvadraterna i fast frihet. De lågmälda finesserna kommer till sin rätt, som i den vita målningen vars ytor penslats i olika riktningar för att styra ljus och skuggor i olika riktningar. Jag har inte sett en bättre exponering av Sonja Larssons sofistikerade måleri tidigare.

Stockholm 2009-02-25 © Susanna Slöör

Utan titel, 180x180 cm © Sonja Larsson