De sju väggteckningarna på Magasin 3 utgår var och en från muntliga eller skriftliga instruktioner. Konstnärens efterlevande medarbetare i ateljén fortsätter att dirigera utställningarna, som uppförs av lokala assistenter på de platser där de presenteras. Under sex veckor har fjorton konstnärer arbetat heltid med detta för Magasin 3:s räkning.

Som fenomen är Sol LeWitts verk och hans bidrag till att formulera konceptkonstens och minimalismens urkunder från 1960-talet självfallet intressanta. Dagens konstsyn oavsett val av uttryck är så starkt genomsyrad inte minst av tanken att konsten rymmer hela det sammanhang den ingår i, inte bara det fysiska verket.
     I det här fallet har ett koncept brutits ned till idéer eller instruktioner som formar den virtuella maskin som driver livsverket vidare, så länge det finns utförare som lånar sina händer till projektet. Instruktionen kan kanske inte fullt ut påverka resultatet. Men det skapar en rigid över- och underordning mellan idémakare och utförare. Tankarna präglas i ett idéhistoriskt perspektiv av en mekanistisk och långtidsplanerande syn som passar väl in på 1950- och 1960-talets industritänkande. I LeWitts ”fabrik” ska processer följa i en given ordning, en idé får aldrig påverkas av ett senare infall utan verket utförs alltid enligt den ursprungliga planen.

Känslomässigt eller subjektivt bjäfs, som ”expressionism”, kommer inte på fråga. Men resonemanget bygger även på och bejakar sina motsägelser: ”Konceptuella konstnärer är mystiker snarare än rationalister. De drar snabba slutsatser som logiken inte kan nå.”
     Hyllandet av intuitionen och tron paras som i religionen med ett förbjudande eller styrande reglemente. Teckningsinstruktionerna påminner om förlageböckerna inom konsten, särskilt den religiöst orienterade. Ceremonielet måste bevakas och hållas intakt. ”Ni ska inga andra gudar hava jämte mig.” Ikonmåleriet följde ett strikt schema. Redan romarna kopierade friskt från de gamla grekerna, och den alltmer mekaniska upprepningen av hur exempel togans veck sveps runt en kropp följdes som en konvention i över tusentalet år.
     Traditionen att i förväg formulera regler för hur bilder skall utföras är väl förankrad bakåt i tiden. Drivkraften torde vara makten över ordet och idén samt rädslan för den kult eller nyordning som uppstår om avvikelserna tillåts bli för stora.

Stockholm 2009-10-22 © Susanna Slöör