Olle Nyman (1909-1999) var en av de viktiga svenska konstnärerna under 1900-talets andra hälft. I en retrospektiv utställning på Ljungbergmuseet i Ljungby kan man fram till den 6 september ta del av hans breda arbetsfält inom både måleri, textil och skulptur.
      Låter inte namnet Nyman bekant? Lite av en doldis var han kanske, inte någon högljudd rebell som stod på barrikaderna och skrävlade. Men han arbetade mycket med offentliga utsmyckningar vid sidan av måleriet, så hans konst är idag verkligen synlig för många. Ett exempel är den grovhuggna Stenkvinnan, en liggande gestalt av granitblock och betong på Kista torg i Stockholm.

Den bild jag själv hade av Olle Nyman vidgas betydligt på Ljungbergmuseet. Jag såg mest framför mig de välkända landskapsmålningarna där han drivit förenklingen till sin spets, precis till gränsen innan de avbildade föremålen övergår i tvådimensionell geometri. Mycket grönt, spikraka horisonter, räta lådor till hus och gröna bollar till trädkronor. Men här finns så mycket mer. Precis som de flesta andra konstnärer började han sin bana med att först måla naturtroget gestaltande, vilket märks tydligt i de tidiga verken som visas här. De allra tidigaste från tidigt 1930-tal; faktiskt femton år innan första egna separatutställningen.

Det är kul att se utvecklingen och spännvidden i ett långt konstnärskap koncentrerat så här till en representativ utställning. För representativt är det, det enda som möjligen saknas är ett exempel på de komiska metallskulpturer som han också gjorde sig känd för. Man ser hur Nyman med tiden gått igenom olika faser, bytt stil och så småningom nått fram till det förenklande måleri som blev hans signum.