I Christian Sandells konst finns en teknisk nyfikenhet och en diskussion om kamerabildens utseende och egenskaper som är ganska ovanlig idag. Sandells tillvägagångssätt får mig att fundera över vad Joseph Niépce måste ha känt när han experimenterade i sitt arbetsrum i Le Gras i slutet av 1700-talet och blev den förste att framställa en varaktig fotografisk bild.
      I det sena 1700-talets Frankrike fanns väl utvecklade kriterier för vilka estetiska och poetiska kvaliteter man kunde förvänta sig av ett förstklassigt konstverk. Försökte Niépce förhålla sig till dessa när han experimenterade med sin lådkamera och sina kemikalier, eller var det estetiska irrelevant när han arbetade fram konceptet som skulle komma att dominera bildproduktionen i över hundra år?
      Hur ska man som betraktare förhålla sig till de estetiska kvaliteterna i till exempel Niépces ”Utsikt från fönstret i Le Gras” ifrån 1826, som är världens äldsta bevarade fotografi? ”Suggestivt”…..”Gotiska skuggor”…..det traditionella konstsnacket blir animerat när man tänker på att de flesta av bildens egenskaper är sådana som har uppstått som en konsekvens av tekniska begränsningar. Det måste i vilket fall som helst ha varit magiskt att se den där bilden träda fram på den preparerade tennplåten.

Mer än hundra år senare bygger Christian Sandell en projektor med RGB-separerad ljusprojektion för att kunna visa bilderna tagna med den digitala lådkameran han byggde för fem år sedan. Sandells experimentlusta är i grund och botten en kritik mot dagens standard, precis som Niépces experiment måste ses som ett ifrågasättande av dåtidens bildframställning. I dag hjälper den digitala utrustningens otaliga finesser oss att välja bort alla avvikelser ifrån det som kan anses vara normalt. Aldrig har väl fotografiet i sig varit så karaktärslöst - vare sig det gäller bruksfotografier eller konstbilder.

Vad är det då som är teknik i våra bilder, och vad är det som är konstnärlig gestaltning? Frågan är mycket mer komplicerad än vad man först kan tro och Sandell ställer den långt innan de flesta andra konstnärer gör det. Och visst finns det likheter mellan Sandell och hans föregångare i Le Gras. Känslan av magi när bilden plötsligt blir synlig är en av dem.

Stockholm 2009-05-11 © Björn Larsson