Inför Peter Svedbergs nya utställning får jag en aning om teater- och filmkritikens dilemma, att inte avslöja för mycket av handingen och samtidigt meningsfullt beskriva innehållet för läsaren, som planerar att se föreställningen. Nu är det inte spänningsmomentet i handlingen som riskerar att gå förlorat, men väl den överraskande illusoriska effekten som möter när man kliver in i gallerirummet.
     Så mycket kan man kanske säga att Peter Svedberg presenterar ståupparen Magnus Betnér i teleporterat miniformat. Under en sammanhållen tagning utgjuter han sig om konsten i allmänhet och kommenterar även dagsfärska händelser på konstscenen. Teleporterad är naturligtvis felaktigt beskrivet, men tänk i stället på Star Wars och prinsessan Leia som via R2-D2 sänder varningar till rebelledarna, eller om det nu är kraftgurun Yodas imaginära uppdykande som agerat förebild. Utställningen må vara en bagatell, det fyndiga utnyttjandet av relativt enkel teknik och illusoriska effekter är som vanligt Peter Svedbergs signum och här firar han nya triumfer.

Av inbjudan framgår att den irländska konstnären Niamh O’Malleys arbeten består av videofilmer projicerade på målningar. Trots detta lyckas jag första gången passera utställningens exempel utan att reagera på att min skugga mycket tydligt avslöjar den underliggande målningen. Ögats vardagslikgiltiga accepterande av en alltmer bildbemängd verklighet sätter kanske sina spår.
     En schematiskt kulissmålad trädgård i gråskala med utsparade vita partier är grunden på vilken videofilmen med grönskan och de promenerande människorna projiceras. Resultatet är inte överdådigt men ger bilden en djupskärpa. Den spelar växlande mellan att vara en statisk bild och ett rum för händelser. Människorna vandrar likt slöjfigurer mot bildens centrum, där får de fastare form, då filmen endast projiceras mot den vita delen av grunden. Kanske bidrar den lågmälda tonen i detta exempel samt ett anspråkslöst utnyttjande av ljus och underlag till att bilden slutligen fäster i minnet.

Stockholm 2009-05-20 © Susanna Slöör