Installationens övergripande titel är ”Friktion”.
Ur olika synvinklar söker duon Karin Lind och Simon Häggblom (SIMKA) sätt att gestalta tiden som både evig och föränderlig. Den mekaniska dansen i taket med två sidenlätt roterande kjolar pågår utan avbrott. En titt under kjolen blottar ingen hud utan reflekterar endast nyfikenheten.
      På ena kortväggen bakom skiljeväggen tickar en pendel i spegelglas. Rörelsen, väl igångsatt, fortsätter i evighet som varats scen i tiden. Parabolen böjer sig anpassligt för att fånga in den ständigt expanderande yttervärlden. Objekten fungerar som utställningens andningshål och ackompanjerar den sjuttio meter långa levnadsteckningen ”vi är - vi finns – vi är i en ständig rörelse”. Två gipsade TV-apparater bidrar med rörliga scener och positionsförändringar i loopar.

Teckningens gestaltade veck ur minnet fälls ut i väggtidningens form och skiljer rummets olika delar åt. Kjolarnas och pendelns oföränderliga mönster bildar ackompanjemang åt de förbiglidande historierna som betraktarens föränderliga position i rummet skapar.
      Den berättarlystna, kakofoniskt uppbyggda teckningen tar möjligen över något och skymmer till en del kraften i de övriga verken, utan att självständigt göra sig gällande. Det ursäktas av den intressanta leken med olika uttryck för rumsliga tidsligheter, som även tar hjälp av åskådarens medverkan.
     En extra eloge ska duon ha för att de resolut tog sig an rengöringen av glastaket och därmed avslöjat vilket fantastiskt rum Stora Galleriet egentligen är.

Stockholm 2009-05-14 © Susanna Slöör