Inte ofta ges möjligheten att så kompromisslöst ta del av konsten som livsrum. Ivan Stüffe, skulptör, stenhuggare, tecknare och målare, har ägnat sin konstnärliga gärning åt att skapa en plats av påståenden av honom och för honom. Den får ingen annan än särskilt inbjudna besöka. I omgivningarna kring sitt hus i Bottna i Bohuslän växer sig kommentarerna och hyllningarna till livet höga i naturkatedral form. Den platsen får jag inte se, men väl ett urval objekt, skulpturer, målningar och teckningar som ställts samman av Mårten Glaumann i Gerlesborgsskolans konsthall. På galleriet har Ivan Stüffe skapat en installation av egna verk och släktingars hantverk, som en hyllning. Den mytomspunna skulpturparken i skogen får man dock en inblick i genom den katalog som tagits fram till denna retrospektiva utställning.

Senaste större uppvisning ägde rum på Göteborgs konstmuseum 1986. På 1960-talet träffade han Alberto Giacometti, en tumstor parafras av ett porträtt av Diego finns på utställningen. Ivan Stüffe söker traditionen bakåt, långt tillbaka, till ett bildmakande för såväl bruk som kult. Hällristning, keltisk rit och forntida mystik. Ett mumifierat kattlik ligger värdigt i sitt båtformade vilorum som hyser kroppen av sten. Snida, gjuta, hugga och foga samman. Teknikerna smälter samman i dessa hyllningar till det livsuppehållande skapandet. Portar att färdas genom till mer lovande världar. Lyktor för livsvilsna. Skapandet är räddningen och utmaningen. Som besökare i denna självtillräckliga värld fylld av referenser visas konsten som den gåva den är.

© Ivan Stüffe

Bohuslän 2009-07-12 © Susanna Slöör