Ljus, rum och inredning är återkommande beståndsdelar i David Svenssons objekt eller skulpturala verk. På Galerie Aronowitsch ges ett smakprov ur verket ”Havanna” som består av idén, resorna, föremålen, dokumentationen och konstobjektet. Utgångspunkten var att återföra ljuskronor från Kuba, som ursprungligen importerats från Europa. Genom demontering och utnämning av kronorna till blivande konst kunde utförseln ske.
På utställningen visas scener med beröring till den processen i form av fotografier monterade i infärgade passepartouter. Pastell- och kaffetonerna minner om det Havanna som så många låtit sig berusas av, däribland konstnärerna. Tiden frusen. Den sista muren. Ängslan för förändring. Staden och ön väcker motstridiga känslor. Ljuskronorna, burades in och sveptes i genomskinligt tyg, en hänger i trapphallen utanför galleriet. Till verket fogas också en svart tår som rinner från tak till golv.
I rummet längre in presenteras även ett helt nytt verk med lampor fyndade ur 1900-talets olika vrår. De bildar ett gemensamt uppfordrande anrop mot svart pianolack, klämtande nödsignalen tre korta, tre långa, tre korta.
Med intresse följer jag hur David Svensson pendlar mellan ytan, skenet och den underliggande berättelsen. Skenet skjuts alltmer i skymundan, till förmån för tanken, som skyls och beslöjas med allt transparentare medel.
Stockholm 2009-02-10 © Susanna Slöör
|
|
Black Tear" 2005, i bakgrunden "Havanna" © David Svensson
|