Hur ofta är inte porten till ett konstnärskap blockerad av betraktarens förutfattade åsikter och tankar? I mitt fall har ett glapp mellan vad jag tolkat som konstnärlig avsikt och det faktiska uttrycket tidigare hindrat mig att glänta på denna port till Balkenhol. Med verket "Big Head Relief" tycks förutsättningarna plötsligt ha förändrats; Balkenhols enigmatiska figurer talar till mig med sina nedtonade, Buster Keaton-liknande ansiktsuttryck. Här finns inget spår av känslostormar, glädje eller sorg, endast ett neutralt och möjligen lätt uppgivet bemötande av betraktarens blick.

Det är träskulpturerna och relieferna som dominerar på Stephan Balkenhols presentation. I frysta positioner, ofta med begränsad kroppslig dynamik och med en viss "okonstnärlig" framtoning kan skulpturerna till en början tyckas något slutna. En slutenhet som emellertid gradvis avtar om man tar vägen via teckningarna. Kolets råa direkthet och det lätt naiva i formbeskrivningarna leder ödmjukt vidare - först till relieferna, småningom även till de bemålade träskulpturerna.

Trots att Balkenhol, likt landsmannen Baselitz, lämnar sina verk med en grov, opolerad yta och med spåren efter huggmejslarna som tydliga ärrbildningar, är det svårt att tänka sig en större kontrast än den mellan dem. Där Baselitz är påträngande och het är