"Det som en gång var" är den övergripande titeln på Kicki Bergqvist Selders utställning – en mening med en viss nostalgisk ton. Som om något gått förlorat. Eller kanske är det återknytandet som åsyftas. En återkoppling till det som en gång var viktigt, kanske själva fundamentet. Men någon nostalgi i verken finner man knappast, snarare då ett envetet sökande i en formtradition med tusenårig historia.

Associationerna leder till sakrala byggnader, minoiska tempel eller egyptiska gravkammare. Men samtidigt blandar sig tankar om dockskåpets vägglösa rum in i leken - en barnets fängslande låtsasvärld. Omkullvälta stolar vittnar om uppbrott; vissa av rummen har övergivits i alla hast. Ett bråttom möter en stillhet – kanske också en död.
     Verket med den prosaiska titeln "Hus II" ruvar på mer än vad namnet indikerar. Väggskulpturen är en imposant byggnad i stram givakt där små trappor markerar skalan, samtidigt som de leder betraktarens blick in mot husets dunkla gömmen.

Tre av verken tycks vara modeller över tänkbara, mentala vandringar, exempelvis "Tecken II" (se ovan). Med hjälp av ett modulärt byggsystem har vägar, trappor och byggnader ställts samman till imaginära promenadstråk i miniatyr. Modultanken återkommer även i verket "Utväg", som anpassats så att de fyrtio åldrade skifferplattorna exakt passats in mellan golv till tak. Alla plattorna är vackert gråskimrande och ålderspatinerade utom den femtonde på vilken en miniatyrtrappa, stiliserad likt ett påbudsskylt, markerar ett upproriskt brott mot den eviga omtagningen.

Stockholm 2010-10-19 © Leif Mattsson