Offentlig konst med totalitära förtecken letar sig sällan in i de finare salongerna. Vem lyfter fram den sovjetiska muralkonstens bilder av styrka och friskhet som annat än obetydlig propagandakonst? Av någon anledning har den likaledes politiskt styrda mexikanska muralkonsten rönt ett bättre öde. De tre stora, D Rivera, D A Siqueiros och J C Orozco, har alla framskjutna platser i historien om 1900-talets offentliga konst.

Till en del beror det här antagligen på den mexikanska muralkonstens exotiska drag – lockande för ett västerländskt avantgarde hungrigt på visuella intryck bortom den egna sfären. Mexiko hade på 1920-talet just genomgått en revolution och när konstnärerna fick i uppgift att visualisera de politiska och kulturella visionerna plockade man in den indianska ursprungsbefolkningen som en viktig del i skildringen av landets historia. De förcolombianska kulturerna mixades med ett modernistiskt uttryck.
     J O´Gormans ”Scener från självständighetskampen” (1962) är typisk med sitt folkvimmel där samtida hjältar möter aztekiska krigare och spanska conquistadorer. Orozcos ”Franciskanermunk hjälper indianer” (1924) andas en nyvaknad efterrevolutionär politisk korrekthet med två bokstavligt utsträckta armar.

Tanken med ett Skissernas museum är att själva förarbetet, skissen, ska kunna skänka en djupare insikt om det färdiga verket. Bekantskapen med det färdiga verket har ofta stor betydelse för upplevelsen, eller uppskattningen, av dessa skisser och förlagor. Som västerlänning utan direkt bekantskap med utställningens enskilda väggmålningar kan intrycket av en utställning som "Beyond Borders" bli aningen torrt. Jag sneglar antagligen lite för mycket på den där lilla infällda bilden som föreställer det färdiga verket istället för att betrakta skissen som huvudgrejen.

Begreppet ”Beyond Borders”, ungefär ”bortom gränser”, anspelar inte minst på den store grannen i norr, USA. Men begreppet står även för samhällets globalisering, för ett mer jordnära gränsöverskridande.
     En folkbildande propagandistisk mexikansk 1900-talskonst ställs mot en konst som tar avstamp i 00-talets Mexiko. I B Romeros video ”Ayate Car” (1997) får en flower-power utsmyckad gammal Ford, irra runt i gränstrakterna mellan USA och Mexiko i en slags kulturens villfarelse. J Wertheim kopplar med sin ”Los Brincos”(2005) den illegala massinvandringen till USA med det globala flödet av konsumtionsvaror och arbetskraft. Allt gestaltat i form av en specialdesignad sko med plats för kompass, ficklampa och pengar. Konsten för folket har med ens fått en ny och högst prosaisk innebörd.

Lund 2010-11-03 © Martin Hägg

J O Gorman, Scener från självständighetskampen

J Orozco, Franciskanermunk hjälper indianer

J Orozco, Franciskanermunk hjälper indianer

B Romero, Ayate Car