Helena Blomqvists fotocollage är slående märkliga. Intensiva, knivskarpa fotografier med en stark känsla av overklighet möter betraktaren. Som iscensatta sagor. Ap-arméer, sorgeprocessioner och rödkindade barn med djur som enda sällskap blickar ut från bilderna. De är noggrant regisserade. Inget har lämnats åt slumpen.
Blomqvists bildvärld befolkas i stora drag av djur, kvinnor och barn - oftast utklädda. Hon balanserar på banalitetens rand men undviker skickligt att falla över i sentimentalitet. Figurerna som träder fram ur kulisserna är gäster som vandrar på jorden. Stillheten är påtaglig. Där finns en väntan och avvaktan, men också en tydlig humor. Som i verket "The Last Giant Octopus" där sex kvinnor poserar i färgglada baddräkter. Vid deras fötter krälar en enorm bläckfisk.
Ur landskapen framträder en värld som skvallrar om att undergången är nära. Influenserna plockas från världen omkring oss, med både historie-, film- och konstreferenser. |
Samlingen djur- och barnfigurer i silhuett avtecknar sig mot en rosaskimrande vacker himmel i verket "The Wind". Sedan ser man molnet, stort och oroväckande, likt en atombomb tornar det upp sig bakom dem. Som frusna i tid och rum framstår scenerna.
Den digitala collagetekniken blir kanske lite väl överväldigande efter ett tag. Samtidigt är skärpan och humorn avväpnande. Som betraktare är det omöjligt att inte sugas in i den stiliserade sagovärlden.
Blomqvists syn på världen präglas av en dystopisk humor. Vi kan höra den sista gyllene grodan kväka där den sitter på sitt blad i verket "The Last Night for the Last Golden Frog". Naturen har tagit över och världen står still. Det är svårt att inte påminnas om skörheten och skönheten omkring oss. Och hur förgängligt allt är. Det är som om naturen och världen endast är en kuliss. Som om det enda som återstår är bilden och våra minnen.
Malmö 2010-01-23 © Anna Sandberg |
