Kaos ursprungsbetydelse är inte oordning - tolkningen är ett historiskt missförstånd. Kaos är benämningen för en ordning som beskriver hur en liten förändring i begynnelsen kan utmynna i en kolossal sådan i ett senare skede.
    Susann Brännströms (f. 1956) bilder skulle kunna vara exempel på denna expanderande ordning. Målningarna tycks starta i en liten detalj, en punkt eller en fläck. Utifrån denna växer så linjerna organiskt, bildande fraktalliknande mönster. Nebulosor av tuschlinjer och pigmentansamlad temperafärg breder ut sig likt färgrika mögelkolonier. Resultatet är inte "bild" i egentlig mening. Det organiska i dem är inte härmad verklighet, inte ens i symbolisk form. De är sig själva nog, som trädet, marken, stenen.

Susann Brännström använder sig här av relativt stora format, "Negotiate Negotiation" är exempelvis tre meter hög. Dessa cirka nio kvadratmeter pappersyta möjliggör ett byggande av hierarkiska formstrukturer, stort mot smått, utan att bilden på detaljnivån tar formen av ett mödosamt pillande. Förmågan att behålla dynamiken i de enskilda linjerna bibehålls således.
      På samma sätt som våra tankar letar sig ut på outgrundliga omvägar finner Brännströms linjer sin utbredning. Misstanken att slumpen spelar en inte oväsentlig roll infinner sig. Men det rör sig ändå om en förhållandevis kontrollerad slump, snarast en konceptuell sådan. Formen tycks redan finnas där, i konstnärens medvetande, långt innan den slutligen fulländas på papperet eller pannån.

Stockholm 2010-09-15 © Leif Mattsson