Katten jammar belåtet fram sin melodi och håller takten med tassen. Flinka klor sprätter över strängarna trots att figuren ursprungligen fängslats i porslin. Märkligt monumentala framträder prydnadsleksakerna i Rebecca Burkhalters tolkning. Mot ljusa eller dovt dämpade bakgrunder har penseln strukit fram den väsentliga karaktären i varje föremål.
"Pojke och snigel", olja på pannå, 38x46 cm
© Rebecca Burkhalter
|
Det emblematiska i dockan Bo bildar en blandning av hovnarr och fransk lilja. De drömskt försynta blickarna hos de söta djuren och intagande barnen går inte fullt ut att fixera. För en tiondels sekund blir man till och med osäker på om den kavata pojken på sin jättesnigel rentav blinkat åt en, med en spjuveraktig skälvning i mungipan. Eller var det ren inbillning – inbildning?
Skärpan och stiliseringen driver fram tafattheten och humorn ur motiven. Den noga fixerade detaljlösheten i tassar, fötter och händer leder förbi hjälplösheten in i de vaggande clownernas värld. Det verkar som om förlagorna under arbetet vaknat till liv och lurat Burkhalters pensel på utflykter till platser den tidigare inte har haft fullt tillträde till. Det syns knappt i det färdiga resultatet om det inte vore för känslan av att figurerna vaknar till liv så fort man vänder dem ryggen och retfullt grimaserar eller byter pose.
I serien med ”dummerjönsar” målade på plastfilm drivs experimentet vidare. ”Bra gjort”, trumpetar målningen i rummet bredvid. Räven och isbjörnen hinner knappt återta sina positioner när man kliver över tröskeln.
Göteborg 2010-03-24 © Susanna Slöör
|
