Den franska konstnären Sophie Calle tolkar världen omkring sig. Samtidigt låter hon den tolka henne. Hon är ständigt på jakt efter spår, tecken och vägvisare. Omständigheter, detaljer och obetydligheter för henne oupphörligen framåt. Resultatet är ett lekfullt allvar. För Calle tar inte lätt på vare sig livet eller döden. Tvärtom. Hennes allvar gör att leken hela tiden rör sig och byter skepnad. Både för henne själv och betraktaren. Inget är statiskt i Calles värld. Hela tiden söker hon efter svar, vägledning, ledtrådar. Kanske till och med förståelse.
I utställningen som är en fortsättning på det tidigare verket "Where and when? Berk" låter Calle ett medium vägleda henne. Målet blir att ta sig till vallfärdsorten Lourdes vid Pyrenéerna. De uppdrag Calle ska utföra enligt mediet tolkas fotografiskt. Var hon ska bo, vem hon ska prata med. Alla instruktioner ska följas. Till detta hör texter i dagboksform bredvid. På ett mer personligt sätt än vanligt våndas fransyskan över uppdragen. Hon tvekar inför utmaningarna. Ifrågasätter dem. Men genomför dem. Rör sig hela tiden framåt i sitt sökande. På vägen till Lourdes byter hon plats på tåget. Sedan går hon oroligt tillbaka till sin ursprungliga plats. Bara för att försäkra sig om att inte ha missat något livsavgörande i och med detta brott mot reglerna.
Utställningen i sig kan tyckas enkel. Det ska man absolut inte låta lura sig av. Som betraktare står man länge och läser framför verken. Ett danskt häfte finns för den vars franska inte räcker till. Jag växlar mellan häftet och väggtexterna. Den textuella informationen är kompakt. Calle upphör aldrig att granska och ifrågasätta sig själv och situationerna hon hamnar i. Inte förrän ordflödet övergår i fotografier sinar det. Text och bild är tydligt sammankopplade. De är varandra. Övergången är osynlig men uppenbar. Calle är i sanning styrd av konceptet. Idén är styrande i hennes projekt. Utförandet är systematiskt och noggrant. Hon vänder in och ut på sig själv och sina tillkortakommanden. Varje steg dokumenteras, varje tanke skrivs ned, varje tecken avfotograferas. Ingenting är enkelt och ingenting är givet. Livets små detaljer blir till stor konst i Sophie Calles tolkning.
Köpenhamn 2010-09-01 © Anna Sandberg |
