På Bror Hjorths Hus i Uppsala visas skulpturer, akvareller och etsningar av den engelske skulptören Tony Cragg. Han är också aktuell med två skulpturer (”Chain of Events” och ”Discussion”) vid Uppsalas nya resecentrum.

Det kan tyckas som om Tony Cragg (född 1949) är den siste skulptören. Men till skillnad från klassicister som Henry Moore är han mindre intresserad av evigheten och mer av de komplexa ögonblick då människan blir synlig för sig själv och för andra.
När man betraktar ”First Appearances, Second Thoughts” ur olika vinklar, tycker man sig upptäcka ett oändligt antal parvis framträdande profiler. Den ena profilen verkar se aktivt, medan den andra avvaktar. Kanske pågår en inre dialog mellan ingivelsen och den fördjupade eftertanken.
     Det ytligt sett regelbundna i ”Sinbad” visar sig vara oregelbundet som om en spegelbild plötsligt inte skulle stämma. Kanske handlar verket om det tröga seende som hotar att utestänga oss från nuet, där allt föds, inklusive möjligheterna till förändring. Att inse att ingen situation är den andra lik kan vara befriande, men också ångestfyllt. Blodröd och i trä vrider sig ”Bent of Mind” som oro inför det nya. De fina ådringarna och den sökande spiralrörelsen vittnar om sårbarhet. Kanske också om annat - ”bent” kan även, enligt lexikonet, betyda ”knäpp, skum, homosexuell…”.

Tony Cragg hävdar att materialet är viktigast, men mänskliga lägen är kärnan i hans konst. Den svarta grytan (Cauldron) tycks koka bakom de sammansmälta profilerna av en kvinna och en man. De ler, blundar och sluter sig kring en ordlös gemenskap. Men något annat väntar: Cauldron kan översättas med häxkittel. Hemlig tycks den undflyende i ”Woman's Head”. Håret böljar och ansiktet är svårt att urskilja. I sin oåtkomlighet kan hon påminna om futuristen Boccionis skulptur av en gestalt i rörelse.
     Diskussionen är ett viktigt motiv för Tony Cragg. Vi kan se det vid Uppsala resecentrum och i utställningen (Points of View). När människan diskuterar, tänker självständigt och är skapande, avleder hon en del av världens händelsekedjor till ett biflöde. Hon tar del av världen.
     Efter hand vidgas diskussionen och händelsekedjorna blir allt längre och bredare och återvänder som erfarenhet till världens flöde och försvinner i den stora fåran där allt startade. Om dina erfarenheter gör dig klokare, borde världen också bli det. Men riktigt så enkelt är det inte. I Tony Craggs verk öppnar sig nya, mångtydiga bottnar gång på gång.          

Uppsala 2010-06-15 © Niels Hebert