|
© Inger Östholm & Ingergerd Lohland |
© Karin Wallin |
–Du skulle sett vernissagen, det var så mycket folk! Käppar och gå-stavar överallt och hörapparater på golvet! Det här är tuffa tanter!
Så berättar Laila Hedlund, en av styrelsemedlemmarna som hängt utställningen ”Still Going Strong” på Konstnärshuset. Föreningen Svenska Konstnärinnor firar 100 år och ställer ut i Konstnärshusets stora galleri och grafikgalleri. Utställningen består av 270 verk i alla möjliga tekniker men med tonvikten på måleri.
 |
| © Ingalill Axelsson |
© Eva Pagmar & Angela Rubencrantz |
Föreningen Svenska Konstnärinnor grundades 1910 i Stockholm av Ida von Schulzenheim. Möjligheterna för kvinnor att ställa ut var då mycket dåliga och de konstnärsorganisationer som fanns var enbart till för män. Den nya föreningen blev snart känd och ställde redan 1911 ut på Konstakademien. Det har blivit flera utställningar genom åren bland annat på Liljevalchs 1970, Konstnärshuset 1990 och senast på Wasahallen på Djurgården i Stockholm 2000. Föreningen har idag cirka 350 medlemmar runt om i landet.
 |
© Ann Nyström Grundell |
© Britt-Marie Järnström Lindell |
Till hundraårsjubileet inbjöds alla i föreningen att skicka in verk, antingen ett i storleken 60 x 60 cm eller tre i storleken 30 x 30 cm. Alla som ville vara med lovades att bli representerade med minst ett verk. Det förklarar det lätt överbelamrade resultatet, där utställningen börjar redan i trapphuset, klättrar upp i foajén för att fullständigt explodera i stora galleriet, för att fortsätta med samma intensitet upp till det mindre grafikgalleriet. Laila Hedlund har tillsammans med styrelsemedlemmarna Inger Östholm och Anna Hesselgren hängt utställningen och kommenterar:
–Vi har försökt att hänga färg- och formmässigt, men med så här många verk kan man bara börja i ett hörn och försöka jobba sig igenom alltihop. Vi försökte ge alla en bra plats, men visst var jag lite rädd att få ett basebollträ i huvudet på vernissagen av någon missnöjd dam!
 |
© Henriette Manér-Möller |
”Still Going Strong” är verkligen en utställning att bita i, inte nog med att det är många verk som hänger tätt inpå varandra, de är också av mycket varierande innehåll. Allt får samsas: trädgårdsblommor i olja tillsammans med abstrakt måleri och ett foto av två damer utklädda till fjärilar. Det är i bästa fall lustfyllt och generöst med några pärlor här och var, i sämsta fall är det här en riktigt rörig skolutställning riktade till utställarna och deras vänner.
Problemet med en utställning utan jurybedömning eller en curator med en utställningsidé, är att den lätt tappar mål och mening. Det är synd att Föreningen Svenska Konstnärinnor gör en så intern utställning som varken belyser dess historia eller riktar sig till en ny generation konstnärer. Behovet av jämställdhet inom konstens värld är fortfarande ett mycket aktuellt ämne som kräver att man tar det på allvar.
Stockholm 2010-03-31 © Anna Sörenson
Konstnärshuset, Stockholm | Omkonsts startsida |
