Sällan möter man en konst med en så direkt lockelse som hos amerikanen James Benjamin Franklin. Små målningar i akryl på duk, färgerna är klara och distinkt avgränsade. Allt avslutat med ett lager högblank lack, inte en tillstymmelse till synliga penseldrag.

Motiven ser i förstone ut som vore de hämtade ur seriernas eller barnböckernas värld. Ett antal män synes inbegripna i olika vardagliga scener. Någon äter en varmkorv, en annan ligger på gräset och spanar på stjärnhimlen, två män flyttar ett bord. Vid några tillfällen smyger sig olika slag av absurditeter in i konstnärens bilder; en man har ett dubbelansikte, en annan man tittar in i en svävande snirklig linje mitt framför näsan. Detaljerna är knivskarpa. Inte bara händernas fingrar går att räkna utan, när någon öppnar munnen, även tänderna i männens munnar.
    Över detta extremt avskalade, tydliga och berättande måleri, ligger en atmosfär av symbolik eller magi. Titlarna bara ökar känslan av laddad undermening: ”What´s Past And What´s To Come” eller ”So There Are No More Words”, vad vill dessa män säga oss?

James Benjamin Franklins bilder har en total avsaknad av all form av snitsigt artisteri, en egenskap som gör en del annat måleri så tröttsamt. Det är inte tal om att ändra riktning mitt i målandet, ta vara på misstag, lägga till eller dra ifrån. Full kontroll råder från början till slut, så framstår hans bilder.