På en stor projektion som upptar hela galleriet ser man undersidan av bil efter bil som kommer rullandes, långsamt, uppifrån och ner. Bakgrunden är himmelsblå och ett vinande vindljud är det enda som hörs. Inga motorer här inte.

Maria Friberg har sedan mitten av 1990-talet ställt ut foto och video frekvent. Senaste gången hon visades i Stockholm var våren 2008, då på Kulturhuset och Galleri Charlotte Lund. Hon är känd för sina foton av människor, framförallt män, i olika bildrum. Oavsett om det är ett studio- eller utomhusrum har de alltid en tidlös karaktär; det kan vara människor i träd, vatten, dimma eller tyg. Perfekt fotografisk kvalité och tydligt arrangerade kompositioner för tankarna till mode- och reklamfoto.

Utställningen ”transmission” visar något vi sällan ser: bilens undersida. Fordonen i filmen skiljer sig förvånade mycket åt med sina olika maskindelar, de flesta i smutsigt grå-brun-svart, men ibland klart lysande röda, ibland pastellblåa och gula. Bilens delar bildar abstrakta mönster, enkla och tydliga i perfekt HD-kvalitet. De rullar ner från toppen av den avlånga projektionsytan för att försvinna rakt ut i intet.

    Det finns en lätthet i dessa bilar mot den ljusblå bakgrunden; det påminner om 50-tals reklamidé om bilen som en frihetssymbol, en bil som flyger fram genom luften. Men vi kan också befinna oss i bilarnas himmel. Dessa koldioxidsprutande, miljöfarliga plåtlådor är i dagens miljödebatt så hopplöst omoderna. De har alla dött och kommit till himmelen.

I förlängningen kan man också se bilens statusnedmontering som en spegling av den förändrade mansrollen. Att ha en stor bil eller en tuff stadsjeep är inte det enda moderna sätt att vara maskulin på. Femtiotalets mansroll är överspelad, eller har åtminstone blivit mer komplex. En intelligent man av idag kör kanske en pytteliten komposterbar japansk bil utan att förlora sin maskulinitet, och bilen kan lika väl köras av en kvinna. Än en gång har Maria Friberg närmat sig våra idéer om manlighet och mänsklighet på ett stillsamt och subtilt sätt.   

Stockholm 2010-04-12 © Anna Sörenson